Amaira

Jag tror att när den värsta vreden har försvunnit ifrån en människas hjärta så kan hon bjuda på glass sin värsta fiende
För då har man kommit underfund med att denna fiende är en viktig lärare för en själv!
Till ex. jag faktiskt och tyvärr hatade min egen mamma ända tills jag själv blev mamma och då först började jag att fatta vad det innebär att vara en mamma och en människa i denna värld
Och först 2001 försonades jag med min mamma i min ensamhet
Alltså jag bar hat inom mig under många år och gjorde mig själv väldigt illa på det viset

Jag stannade i min utveckling i mångt och mycket inser jag nu efteråt. Hatet förstörde oerhört mycket i mitt tidigare liv
Det underbara är ändå att jag under min mammas begravning insåg att ALL hat var fullständigt borta och mitt inre hade blivit renat så att säga och endast KÄRLEKEN finns kvar

( I alla fall vad det gäller min mamma och barndomstiden)
Det är egentligen oss själva vi alltid hatar när vi tror att vi hatar någon annan; den erfarenheten har jag fått under mitt liv.
Jag tror också att när man har varit med om starka upplevelse som att har varit hatad och har själv hatat så har man lärt massor om sig själv och kan lättare förstå när andra människor gör onda gärningar och kan då låta bli att fördöma andra.
Visst kan jag fortfarande tycka och det ofta att jag inte tycker om människor(deras beteende och gärningar) men det är nog för att jag vet att jag inte orkar engagera mig längre.
Mina barn och vovvarna är viktigaste i mitt liv