CITAT (solis @ 31-05-2005, 11:26)
Amaira

Jag tror att när den värsta vreden har försvunnit ifrån en människas hjärta så kan hon bjuda på glass sin värsta fiende

Jaa ...
Och vreden försvinner, när man
förstår! (oavsett "lärdom" eller inte)
När jag FÖRSTÅR, så ser jag ju också, att det inte handlar om MIG (!) när någon anfaller mig. Den andre ser inte
mig, utan ett "spöke ur sitt förflutna" som jag får bli iklädd rollen av...
Vi bär alla en inre teater, som vi befolkar med yttre människor... Det är många roller som vi tillsätter, och blir tilldelade...
Håller med varje ord av dig solis
Det är skönt och befriande, att kunna se sin mamma som en KVINNA och MEDMÄNNISKA, och inte bara "mamma".
Det är skönt och befriande, att kunna se sin mamma som en kvinna av sin tid, sin uppväxt, sin kultur (även
sub-kultur (hennes egen familj t.ex.) och av sina upplevelser.
Även när det gäller mammor (och pappor) så är det aldrig barnets fel (fast barn, och vi barnet inom oss, automatiskt tror det), när föräldrar inte håller i sitt föräldraskap.
Även om jag inte tycker om att prata i termer av offer, så är nog både föräldrar och barn "offret" när föräldraskapet brister alltför mycket.