Jag måste säga, även om det låter kaxigt, men jag lyckas med ALLT jag ger mig in på att så, och sedan driva upp plantorna. Inte alltid så att dom blommar då jag inte kan tillmötesgå vissa temperatur variationer eller ljuskrav. Det spelar ingen roll om jag hittat fröet i någon skog i Costa rika eller på afrikanska savannen, dom gror i min förvaring!
Men, två sorter har gäckat mig i många år, vår efter vår i åtmindstånne sex år, (ha, det rimmade!) och den ena är lavendel. Har nu äntligen fått elva små plantor! Dom är bara tre cm höga än men ändå! Vad är det för fel på dom egentligen, vill dom inte ut ur jorden? Det går inte fort, dom accelererar som pormaskar, nä, några "tröttare" killar har jag alldrig sett, med klara tendenser att vilja krypa tillbaka i fröet igen.
Den andra, och värsta är blå bergsvallmo! Ska det va så j---la svårt? JA, det går bara inte. I dag tog jag årets skörd från min balkong och med ljudets hastighet förpassade jag eländet uppåt. Förhoppningsvis ligger nu krukorna i omloppsbana runt jorden!
Det var iallafall absolut sista gången jag försökte. Jag har nu bestämmt mig för att AVSKY blå bergsvallmo! Men OM, jag säger OM, det mot alla gudars vilja skulle dyka upp en sån rackare på min gård ska jag springa dit och spöa den så klorofyllet stänker, och när den är "nästan" död ska jag försiktigt hjälpa den med vatten, näring, värme, solljus, och omtanke----BARA FÖR ATT FÅ HOPPA IHJÄL DEN EN GÅNG TILL!
Jag, drastisk, morbid och överdramatisk? OK,det stämmer väll. Magnus
|