Ophelia, har varit med om något liknande , men i mitt fall var det jobbet ( konflikt med en sk-tstövel till chef enligt mig). Jag grät och grät , sov inte,åt inte o s v.
Min räddning blev att jag kunde se en annan framtid som jag kunde bestämma över och inte han. Efter att ha sökt proffshjälp och blivit stöttad av min familj så började jag den långa vägen tillbaka genom att i stort sett varje dag gå ut i skogen och promenera i minst en timme. Jag tillät mig själv att älta vad som hänt och gråta. Det tog tid men nu, flera år efteråt, kan jag se att det faktiskt förde något gott med sig. Dels kan jag se på de " små" sakerna här i livet med större tacksamhet och glädje, dels har jag klarat andra svårigheter bättre.
Som du säkert redan själv " vet " så blir det bättre. Det kommer att gå upp och ner som en berg-och-dalbana ibland men du kan vara helt säker på att det alltid vänder uppåt.
Kämpa på , ha det bra och lycka till

.