Berätta något om dig själv, som forummedlemmar inte vet.... Alternativ

[*solis*]

Jag kan börja med att berätta att jag älskar mina STOOORA STORTÅ

Jag har stått som nakenmodell i Paris 1965.

Jag har letat efter en död manns skalle tillsammans med min pappa då jag var 10 år.Mannen sprängdes i en olycka



Jag har suttit i arrest på en polisstation i Paris 1965; efter att vi ungdomar hade plockat mjölkflaskor ifrån gatan när vi var fulla

Ibland var jag på Högmässa i SacreCoeurs kyrka tidigt på morgonen med mina hippie kompisar

Jag var ofta utan mat i 4-5 dagar i Paris 1965, men vin drack jag

[Ophelia]

Ophelia, har varit med om något liknande , men i mitt fall var det jobbet ( konflikt med en sk-tstövel till chef enligt mig). Jag grät och grät , sov inte,åt inte o s v.

Min räddning blev att jag kunde se en annan framtid som jag kunde bestämma över och inte han. Efter att ha sökt proffshjälp och blivit stöttad av min familj så började jag den långa vägen tillbaka genom att i stort sett varje dag gå ut i skogen och promenera i minst en timme. Jag tillät mig själv att älta vad som hänt och gråta. Det tog tid men nu, flera år efteråt, kan jag se att det faktiskt förde något gott med sig. Dels kan jag se på de " små" sakerna här i livet med större tacksamhet och glädje, dels har jag klarat andra svårigheter bättre.

Som du säkert redan själv " vet " så blir det bättre. Det kommer att gå upp och ner som en berg-och-dalbana ibland men du kan vara helt säker på att det alltid vänder uppåt.

Kämpa på , ha det bra och lycka till .

Bra att ha stöttning och visst finns det en väg tillbaka. Än har jag inte hittat den vägen, grå bara på stigar just nu och inte bestämt hur jag ska se på mitt liv. Har ingen stöttning av familjen men av mina arbetskamrater och min samtalskontakt. Har inte heller gråtit. Märkt kanske fyra gånger sedan november att tårar trillat men inte gråtit ut. Kanske det kommer, kanske inte. Vet också att när kurvan vänder uppåt så är man som mest sårbar och bör vara försiktig. Lite konstigt är det att ha vetskapen professionellt men inte kunna handskas med problematiken som människa. Som den jag var innan det föll samman det kommer jag aldrig bli igen. Men man lär sig något man förhoppningsvis kan vidarebefodra till andra.