CITAT (Ophelia @ 05-06-2005, 00:13)
Lite konstigt är det att ha vetskapen professionellt men inte kunna handskas med problematiken som människa.

Ja visst är det! Problem är ofta så himla "lätta att lösa" - när man inte har/bär
känslorna som orsakar problemen.
Gång på gång stöter jag på det, i livet och bland människorna. Och hos mig själv förstås:
"Gör
sådär så blir det bra!"
"Nämen,
sådär kan du ju inte bete dig, det förstår du väl!"
Eller, det mest klassiska: "Skärp dig!"
Mest pratas det väl om andra, "skvallras" en smula: "Sådääär skulle jag aaaldrig göra,
jag skulle minsann ... ", osv.
Jag brukar då i mitt stilla sinne tänka: "nä, det tror jag inte..."
Känslorna är ju DRIVKRAFTEN bakom ALLT beteende och alla handlingar. Det är egentligen inte klokt hur en känsla kan driva en.
En del känslor "känns" inte ens, ju...
Ibland försöker jag riktigt
känna efter vad det är som känns, när inre krafter driver mig. Jag kan inte fånga det, ändå driver det mig!
Zaaritha, vem bestämmer vad som är "en rätt människa" ???
Vem ger du den tilltron och aukoriteten?
Jag är också annorlunda, och har fått kämpa ganska bra med det. En och annan tripp till "helvetet" har jag också gjort, kanske kommer det flera innan jag är klar med livet.
Men två saker har jag lärt mig.
För det första: "Livet BÄR!" Livet har en egen kraft som "tar över", när jag inte klarar, även om (eller just därför) "helvetet" kvarstår...
Jag har tilltro till livet, jag tror jag överlever det

Det andra är att det är okej att vara annorlunda, när jag själv klarar att sätta gränserna för vad jag mår bra av. Och när jag själv klarar att stå för att jag ÄR annorlunda. Oftast "märks" det ju inte - bara "konsekvenserna" märks...
Förra året var mitt nyårslöfte att säga NEJ till allt som inte kändes bra inombords. Bara lyssna till mig själv alltså! Och prioritera. Prioritera, prioritera, prioritera. Se skillnad mellan vad som är bra på lång sikt, och vad som är bra på kort sikt.
OJ vad jag fick börja säga Nej... Till min stora snopenhet, för jag har alltid varit en bra nej-sägare redan från födseln...
Det är inte lätt att säga nej, det
känns inombords... när man inte är van... Men det blev så bra, så jag har fortsatt, efter MINA gränser.
Det mår jag bra av.