Jag brukar titta på ett engelskt program på BBC Prime som heter "Cash in the Attic" (Kan väl närmast översättas med "Stålar på vinden") . Där kommer ett värderingsteam hem och letar fram värdefulla prylar som folk har på sina vindar och i sina förråd.
Hur det är med förvaringsutrymmen i vanliga engelska lägenheter vet jag inte, men villorna har vindar och i regel garage och trädgårdsskjul. De äldre väggivägg-husen inne i städerna har vindar - ni har väl sett "Gasljus"?
När det gäller att samla på sig prylar har det nog med separationsångest eller uppfostran att göra. JAG har oerhört svårt att bara kasta eller ge bort bra snygga saker som fortfarande är helt användbara. Mina föräldrar var uppfostrade till att ta hand om det som gick att använda och jag har fått samma uppfostran. Tyvärr har jag också svårt att kasta bort minnen - det är väl en psykologisk fnurra i skallen på mig...

)
Det aktuella programmet görs ihop med ett psykteam som menar att största anledningen till att man samlar på en massa "bra-att-ha-saker" och minnessaker är psykologiska. Själv grät jag faktiskt lite med kvinnan i första avsnittet (det enda jag hittills sett) för jag kände igen mig själv så väl i henne, det framgick inte riktigt i programmet hur ångestfullt det kan vara för vissa att rensa i röran. Jag skulle säkert kunna fylla ett tiotal flyttkartonger med saker som jag inte gillar längre eller har använt under de senaste tio åren - men rensar och fyller kartongerna gör jag en annan dag. Eller en annan...
Och förresten så hittade jag nyligen ett par jättegamla skor som är toppmoderna nu igen. Och nog har jag en hel del annat snyggt som blir modern med ojämna mellanrum. Och snart går jag nog i den dyra klassiska dräkten jag växte ur för tio år sedan...Och barnkläderna kan jag ju inte kasta innan barnbarnen kommer...Och......