CITAT (Caprice @ 29-06-2005, 17:30)
Har en arbetskompis som bor en timmes bilresa ifrån Sthlm...
Alla vet allting om varandra i den "byn"...
Ingrid på posten vet att familjen Anderson fått brev ifrån inkasso, Siv på Ica vet att Nilssons minsann äter oxfile´ minst en gång / månad (hur kan de ha råd med det..?), och Johan på bilverkstan har koll på vem som har vilken bil, och vad den kostade...
Arbetskompisen ska flytta tillbaka till Sthlm nu, efter ett år...
Grannarna tyckte att de var snobbar redan innan de sett dem, de kom ju ifrån Sthlm..
Och det pratas om de ska få igen pengarna som de lagt ut då de "lyxrenoverade" badrummet... (de satte in ett bubbelbad..)
Hmmm... flyttade från Sthlmsförort till en liten by en timmes färd från Stockholm för 2 år sedan. Var rädd för att bli betraktad som en "jävla stockholmare" men måste säga att det inte alls varit så, trots lyxrenorvering av badrum och dammbygge på tomten... Känner mig hur välkommen som helst och har på 2 år fått lika många vänner som det tog 20 år att skaffa i stan. Problmet var bara i början avsaknaden av stress... blev tokstressad av banktjänstemannen som tog 2 (!) immar på sig att ordna alla papper för huset och som satt med modem istället för bredband. I affären gick alla i snigelfart och jag tackade min lycklia stjärna för att det alltid var max 3 personer i kön, hade det varit som "hemma" med 10-15 personer och kassörskan var lika ostressad och lugn som här hade jag blivit tokig!
Men tiden gick och man vande sig med det lugna lunket på landet, en dag vakande jag och kände mig FRIDFULL, första gången på flera år! Ingen stress och ingen brådska! Guuud vad skööönt! Ska aldrig mer flytta till storstan!
Har insett att jag är en äkta lantis!
Numer känner jag mig bara stressad i bilköerna i stockholm. Men dom plågas jag bara av max en gång i månaden! Var till stan häromveckan och handlade. Vi gick i sakta mak mitt på drottninggatan mitt i lördagsruschen. Oj vad folk blev irriterade! Då önskade jag bara att dom stackarna fått lära sig att njuta av att ta det lungt och vägrade att bli irriterad tillbaka.
Om nu någon vet mer om mig än vad jag vet själv har det inte för mig någon betydelse, det är ju bara roligt om jag kan förgylla någons tråkiga vardag med mina förehavanden. Än så länge har jag inte behövt lyssna på så mycket skvaller heller, en av grannarna som jag kallar "dagens nyheter" brukar ju stanna till och försöka förmedla det hetaste och senaste men jag brukar få lite bråttom in då... Hon börjar fatta att jag inte är så intresserad av byskvaller...