Göteborgare och Stockholmare har väl alltid haft lite småsvårt för varandra? Något med humorn som inte klickar?
Bott större delen av mitt liv nära och i Stockholm. Underbar stad tycker jag!
Valde ändå att starta bebis o småbarnstiden på mindre ort, pga storstadens problem och för att göra något som kändes spännande och nytt.
Har nu bott på alla sätt; förort, storstad, liten by och småstad. Bara urskogen kvar då kanske...Alla sätt har sina fördelar. Förorten för att den var "staden på landet" (nu duggar klicheerna
), grönska och livlighet i ett. Storstaden var rätt då, utan barn och med den friheten jag hade då. Den lilla byn var tät, med inre motsättningar, men också med hjärta och själ. Småstaden, där jag nu landat, känns befriande efter den lilla byn, med ett visst mått av anonymitet, men ändå tillräckligt familjärt för att värma.
Själv så gillar jag både hundar och katter, fåglar och grävlingar med för den delen. Stad och land attraherar mig båda två. Kan tänka mig att flytta till storstad igen och likaväl att bo på landet. För mig handlar det mkt om tidsperioder då olika saker lockar olika mkt.
Och Stockholm som är så stros-vänligt! Har strosat runt mkt där! Trickset, tycker jag, är att inte trängas så mkt på tbanan, utan att ta sig runt med buss istället.
Jag tycker inte om Stockholm, de bestämmer för mycket där!
29-06-2005, 09:58
