Kontrollerad kraschlandning Alternativ

[Kathy]

Kontrollerad kraschlandning



Lycka är inte evig

Lycka är inte självklar




Ha förbarmande över dem som inte får uppleva lycka


Ha medlidande med dem som inte ser lyckan utan låter den försvinna


Ha överseende med dem som inte grabbar tag i lyckan utan bara rusar förbi




Lyckan består av många, många, många sekunder

När som helst, var som helst, kan sekunderna ändra riktning

Du vet aldrig var, när eller hur

Det enda du vet, är när det händer

Och du förvånas över hur allting kan förändras på bara några sekunder







Utan sorg finns ingen lycka


Och människor som aldrig känt sorg, kan heller aldrig uppskatta lycka







Vår lycka tog ett avbrott i måndags, klockan 14:15, om jag ska vara exakt. Från den ena sekunden till den andra så byttes lyckan ut av förtvivlan och maktlöshet.




Ja, det var nu vår ”kontrollerade kraschlandning” påbörjades. Dessa ord är egentligen inte mina, utan min mans, men det kan inte vara bättre beskrivet, för det är precis det vi håller på med nu, en kontrollerad kraschlandning. En 100%-ig skoningslös krasch.




Delmål 1: Tanka på planet, så gott det nu går. Hålla koll på de instrument som fortfarande fungerar. Försöka att inte förvärra de skador som uppstått och hoppas, hoppas att det inte tillstöter fler innan vi ”nått målet”.


Delmål 2: Hålla planet flygande så länge det går med nödtankning. Avvakta. Iaktta uppmärksamt alla förändringar.


Delmål 3: Landningsbanans beredskap. Jour dygnet runt. Inkallas med kort varsel.


Delmål 4: Hitta en skogsglänta med ett träd som skuggar en mjukt inbäddad plats att kraschlanda på.


Delmål 5:




Det finns inget skrivet på delmål 5. Men jag hoppas, hoppas att planets besättning någon gång i framtiden hittar tillbaka till sekunderna av lycka och kan se tillbaka på den här tiden med ömma och kärleksfulla ögon, utan sorg, utan saknad. Där saknaden ersatts av ljusa minnen.




Trots denna sorg, så ångar jag inte en enda sekund. Jag vill inte ha något ogjort för jag har gjort allt jag har kunnat och jag har gett allt, helt ovetandes av vad som skulle komma.

[shiva]

Näe, Scrollan, nu får Du inte skriva mer!!! Jag är rätt tuff i många situationer, men INTE när det gäller djur!!! Har lidit massor när jag läst Dina inlägg, men när jag såg fotot blev det för mycket!!! Jäklar vad jag grinade! Kan flytta berg och slå in truten på busar, men sånt här knäcker mig totalt!

Jag har en pytteliten kritvit prinsessa som heter Emma, förutom en stor rackare som heter Shiva, tre år!!! Emma är runt 14 år gammal, och vi hittade Henne som utstött i en vedtrave i Alvedsjöbodar, Löttorp, Öland. Jag och min mamma har haft delad vårdnad om "sessan" sedan början, men nu bor Hon helt hos mig, eftersom Hon älskar Shiva!

Förutom att Hon ser illa, hör illa, så luktar Hon illa!! I munnen har ena framtanden dött och ruttnar nu sakta! Vetrinären vill inte göra något eftersom Hon förmodligen inte kommer vakna efter en narkos. Hon busar och leker med det mesta och mår allmänt bra, men är senil dement! Jag matar Henne med fisk och kött som jag först tuggar själv så det blir mört, men ibland bajsar Hon på sig när Hon äter. Hon gör något och glömmer bort vad. Tvättar sig och plötsligt tittar Hon på mig och undrar varför. Hon kan springa efter en boll, och stanna för att kissa på sig. När "sessan" dör, förmodligen snart, kommer Ni att missa mina inlägg här på odla för lång tid.

Och om Skrollan snart skriver att det är "över", slänger jag nog ut datorn genom fönstret!!!!
Magnus