Det finns ju massor av teorier om vilka som passar/inte passar ihop baserat på var man befinner sig i syskonordningen. Jag undrar hur det ser ut hemma hos er? Har det uppkommit några problem som kan relateras till var i syskonskaran man finns?
Vi är båda ensambarn, och det var faktiskt lite krångel med att lära sig kompromissa, när båda är vana vid att få sin vilja igenom. Jag hade ett tidigare långt förhållande med en lillebror där jag lärde mig kompromissa bättre, men innan det var jag stört omöjlig. Hade min nuvarande sambo och jag träffats innan det hade det aldrig någonsin fungerat. Lillebrodern var ju i alla fall van att kompromissa till viss del från innan och jag fick lära mig.
Nu säger jag inte att alla ensambarn är så, men det stämde väl in på oss.
Det som är positivt är att våra barn är släktens absoluta gullegryn, det finns inga konkurrenter och de skäms bort oerhört mycket av mor och farföräldrar. Och vi får alltid den hjälp vi behöver om det så är pengar/tid eller vad som må vara. Det känns lite skönt att slippa dela uppmärksamheten.