CITAT (Bjäbban @ 10-08-2005, 20:30)
Håller helt med!
När jag fick en propp och hamnade i rullstol, så upptäckte jag just detta
Saker som hade varit så självklara att jag aldrig ägnat dom en tanke, var nu näst intill omöjliga…
Absolut värst var att inte kunna gå på toaletten själv….så fruktansvärt vidrigt så det går bara inte att föreställa sig när man är frisk och kan!
Och den 14 juli –05 upplevde jag ett riktigt äkta mirakel! Jag kom upp på hästryggen efter alla års längtan och drömmar!
Gråter av lycka bara jag tänker på det!
Tack vore en odla medlem som lät mig prova på hennes häst! Det finns snälla mänskor här i världen!

Grattis Bjäbban!
Att ha haft en sådan otur och sedan komma igen måste vara underbart.
Jag fick också en blodpropp 2000 men klarade mig mycket bättre. Bara en månads sjuksrivning och indraget körkort åtta månader. Baggis jämför med dig.
Häst har också varit rehabilitering för mig. Började rida när jag trodde livet var slut och inte hade mer att erbjuda. Hästarna uppför sig som gentlemen och hjälper till så gott de kan med sådant som man har lite svårt för. De känner av vad man behöver hjälp med.
Min egen häst tex stannade om hon kände att jag mist balansen så jag fick lite tid att sätta mig rätt i sadeln igen. LIkaså står hon blickstille när jag klättrar upp ( jag klättrar verkligen för jag har inte fysik att svinga mig upp). När någon annan skall rida som har bättre fysik kan hon vara hur pin djävlig som helst.
Så grattis till den fina vänskap du kommar att få i hästarna.