Känner med dig. Enormt.
Samma sak hände mig precis före semestern. Känns absolut vidrigt, förnedrande och bittert. Men jag lovar att om ett litet tag så känns det i alla fall bättre, och man börjar orka ta tag i eländet. Du är långt ifrån ensam om att råka ut för det, fast det kanske inte är någon tröst.
Hoppas att du snart känner dig bättre och snabbt hittar nytt och bättre jobb