Är läkare ÄNGLAR?, -Nej.....!!!!! Alternativ

[AvalonC]

Jag har svårt att sova, därför äter jag sömntabletter sedan 2 år och 8 månader tillbaks.
(Läkarna har inte "orkat" se efter vad som är min diagnos och därför inte kunnat hjälpa mig.)

Den 8/8 träffade jag en läkare och fick ett nytt sömnmedel eftersom mitt gamla inte hjälper mig längre, om jag inte tar 3-4 tabletter, och ibland hjälper inte ens det.
Men det nya sömnmedlet, Imovane, hade ingen effekt.

Så jag ringer upp den läkaren, men hon har patient så jag lämnar ett meddelande till sekreterarnen om att hon ska ringa upp mig för att jag inte kan sova. Detta var på måndagen. (hon fick meddelandet)
På torsdagen så har läkaren fortfarande inte hört av sig så jag ringer upp henne igen... Men då är hon ledig torsdagar och fredagar.
PLUS att hon har semester i ytterligare 2 veckor efter det...

Jaha vad gör jag då????

Jag frågar efter en annan läkare, men de har ingen annan förrän på TORSDAG nästa vecka... Och så länge kan jag inte vara utan att sova.

Så jag fick vända mig till psykakuten.

Jag är laktosintolerant. De sömntabletterna som jag har nu funkar enbart om jag dricker ett glas mjölk och överdoserar rejält.
Men som sagt är jag allergisk mot mjölk, får uppsväld mage och riktigt "härligt" magknip så att jag inte kan stå eller sitta. Plus får rejäla psykoser av tabletterna när jag blandar dem med mjölk.

Då vill akutläkaren att jag ska fortsätta att dricka mjölk eftersom det "VERKAR FUNKA" för mig att sova istället för att testa något annat sömnmedel. Att jag måste ta 3 tabletter mer än vad som man får, verkade han inte bry sig om...

(Mer än att han säger att "det är inte bra så får du inte göra" men hur i HELVETE ska jag kunna sova i så fall??? Hade det varit så enkelt att jag bara behövde dra ner på tabletterna så hade jag väl inte sökt hjälp???)


Då blev jag så JÄVLA ARG att jag sa till honom att jag ville ha det inskrivet i min jorunal att "han som LÄKARE hade bett mig att överdosera mina tabletter och fortsätta dricka mjök trost att jag får psykoser av det."
Då ändrade han sig och skrev ut ett nytt sömnmedel som jag ska testa...

MEN VA FAN... jag mår redan jävligt dåligt, jag går inte till läkaren för att jag tycker det är kul att sitta i väntrum 3 timmar ....
Och ska man behöva sitta och skälla ut sin läkare för att de ska göra sitt jobb???
Det kanske är svårt för honom att hjälpa mig på lång sikt, men hans JOBB är att hjälpa mig genom natten och närmsta timmarna... DET ÄR HANS JOBB!!!!

:wait: :wait: :wait: :wait: :wait:

[Ophelia]

Jag har för en tid sedan genomgått en ganska stor livskris. Såhär i efterhand kan jag ju se att den var såpass stor att jag nog inte riktigt fattade vad som hände. Med en livskris följer även symptom som passar in på diagnosen depression. Jag har dels med hjälp av mina erfarenheter, min utbildning samt med min terapeut rett ut en hel del OCH att komma ut och motionera (promenader), vara ute med vänner, umgås, lära sig slappna av och försöka skaffa sig en vettig tillvaro faktiskt förbättrar situationen och gör att man kan lättare kan fortsätta gå vidare. Nu hade jag även gett mig fan på att jag skulle fortsätta arbeta även om jag i efterhand borde ha gjort på ett annat sätt.

Att röra på sig är aldrig fel. Att sitta inne kan vara helt ödesdigert. Träna kan man göra på många olika sätt.

Du har en poäng här Ophelia, om än inte hela lösningen. Ofta är just bristen på energi i sig ett stort problem i sig och genom att "anstränga" sig lite så bygger man upp den och får en verklig uppfattning "om vad man klarar av".
Mvh
Fenja

Givetvis är inte motion lösningen. Men tillsammans med att kunna få prata om problemet/problemen och att vara aktiv samt att man själv är beredd och är motiverad till att hitta tillbaka. Jag har personligen inte medicinerat även om jag har/haft sömnproblem och "downs". Det har varit mitt eget val även om jag vet att en del känslor hade varit lättare att "rida ut".

Genom aktivitet och motivationen har jag själv tagit ansvar för att förbättra mitt eget välbefinnande och återhämtning. Jag planerar arbete och fritid så det finns plats för återhämtning vilket gör att jag aldrig kan komma och säga till mig själv att jag inte orkar med ditten eller datten. Finns inte den sjukvård som kan besluta om att jag ska bli bra om inte jag själv är med på noterna. Jag kan säga att jag är/har varit riktigt "deep down in shit".