Är läkare ÄNGLAR?, -Nej.....!!!!! Alternativ

[AvalonC]

Jag har svårt att sova, därför äter jag sömntabletter sedan 2 år och 8 månader tillbaks.
(Läkarna har inte "orkat" se efter vad som är min diagnos och därför inte kunnat hjälpa mig.)

Den 8/8 träffade jag en läkare och fick ett nytt sömnmedel eftersom mitt gamla inte hjälper mig längre, om jag inte tar 3-4 tabletter, och ibland hjälper inte ens det.
Men det nya sömnmedlet, Imovane, hade ingen effekt.

Så jag ringer upp den läkaren, men hon har patient så jag lämnar ett meddelande till sekreterarnen om att hon ska ringa upp mig för att jag inte kan sova. Detta var på måndagen. (hon fick meddelandet)
På torsdagen så har läkaren fortfarande inte hört av sig så jag ringer upp henne igen... Men då är hon ledig torsdagar och fredagar.
PLUS att hon har semester i ytterligare 2 veckor efter det...

Jaha vad gör jag då????

Jag frågar efter en annan läkare, men de har ingen annan förrän på TORSDAG nästa vecka... Och så länge kan jag inte vara utan att sova.

Så jag fick vända mig till psykakuten.

Jag är laktosintolerant. De sömntabletterna som jag har nu funkar enbart om jag dricker ett glas mjölk och överdoserar rejält.
Men som sagt är jag allergisk mot mjölk, får uppsväld mage och riktigt "härligt" magknip så att jag inte kan stå eller sitta. Plus får rejäla psykoser av tabletterna när jag blandar dem med mjölk.

Då vill akutläkaren att jag ska fortsätta att dricka mjölk eftersom det "VERKAR FUNKA" för mig att sova istället för att testa något annat sömnmedel. Att jag måste ta 3 tabletter mer än vad som man får, verkade han inte bry sig om...

(Mer än att han säger att "det är inte bra så får du inte göra" men hur i HELVETE ska jag kunna sova i så fall??? Hade det varit så enkelt att jag bara behövde dra ner på tabletterna så hade jag väl inte sökt hjälp???)


Då blev jag så JÄVLA ARG att jag sa till honom att jag ville ha det inskrivet i min jorunal att "han som LÄKARE hade bett mig att överdosera mina tabletter och fortsätta dricka mjök trost att jag får psykoser av det."
Då ändrade han sig och skrev ut ett nytt sömnmedel som jag ska testa...

MEN VA FAN... jag mår redan jävligt dåligt, jag går inte till läkaren för att jag tycker det är kul att sitta i väntrum 3 timmar ....
Och ska man behöva sitta och skälla ut sin läkare för att de ska göra sitt jobb???
Det kanske är svårt för honom att hjälpa mig på lång sikt, men hans JOBB är att hjälpa mig genom natten och närmsta timmarna... DET ÄR HANS JOBB!!!!

:wait: :wait: :wait: :wait: :wait:

[AvalonC]

Ophelia:
Jag undrar vad egentligen vill du ska hända med dig? Jag förstår att du vill sova och din medicin inte hjälper men vad vill du egentligen, vill du mer än att kunna sova?
Allra helst av allt vill jag somna in och aldrig mer vakna. Men eftersom alla runtomkring mig förklarar snällt att så får man inte göra så fortsätter jag kämpa.
(Ingen kan svara mig på VARFÖR jag ska leva när jag frågar dem, det är lite kul, ändå vill de att man ska leva...)
Men vad jag strävar efter är att bli frisk, att funka som jag gjorde tidigare. Jag älskade träffa vänner, hjälpa till med deras problem, orkade ställa upp när folk behövde mig, kunde ta hand om disken själv, jag vill bli en riktig människa igen.
Men hur? Det har jag ingen aning om. Och det är den hjälpen jag söker.


zaaritha
Så bra att ni vet hur det ska vara!! Jag går 5 km/dag med Tessi! Ska jag alltså må bättre --psykiskt--av det??
Skrattar... japp!!!! Du borde vara en riktig superwoman vid detta laget...


Berit
Men jag kan tala om för dig att jag inte har sovit mer än 4 timmar per natt i minst 30 år.
Om det bara var sömnen så skulle man väl klara sig, även om det är lite lite med 4 timmar. Jag sover för att hålla borta mina psykiska demoner, inte så mycket för att jag är trött, för det är jag hela tiden ändå.
Jag är livrädd för tabletter.
Jag tror att du är ganska ung, så var rädd om dig
Jag VAR livrädd för tabletter, jag äter inte ens alvedon, dricker barnalvedon (flytande) när mensverken är som värst. Men jag har TYVÄRR (med stort T) fått lära mig att svälja tabletterna, för jag trodde att de skulle göra mig bra. Jag hoppades att läkarna skulle veta vad de höll på med...
Ung och ung... känner mig lastgammal... men jag är 24... *ler*
Och tack... jag ska försöka ordna detta, bara skönt att skriva av sig ibland... *ler*

Ophelia
Jag har för en tid sedan genomgått en ganska stor livskris.
jag hoppas att den possitiva kurvan kommer fortsätta att stiga... *kram*


zaaritha
Jag vet inte hur länge du har mått dåligt. Jag vet inte varför men jag förstår dig till 100%.
Inget man gör får saker att bli roligare. Man gör saker för att de behöver göras, men där går gränsen.

Det som jag upplever som allra jobbigast är nog att få människor (som min pappa och mormor t.ex att förstå, man kan förklara sig blå men de lyssnar ändå bara på sina gamla inrutade "instinkter" om hur man ska göra för att läka ett brutet ben.)