Är läkare ÄNGLAR?, -Nej.....!!!!! Alternativ

[AvalonC]

Jag har svårt att sova, därför äter jag sömntabletter sedan 2 år och 8 månader tillbaks.
(Läkarna har inte "orkat" se efter vad som är min diagnos och därför inte kunnat hjälpa mig.)

Den 8/8 träffade jag en läkare och fick ett nytt sömnmedel eftersom mitt gamla inte hjälper mig längre, om jag inte tar 3-4 tabletter, och ibland hjälper inte ens det.
Men det nya sömnmedlet, Imovane, hade ingen effekt.

Så jag ringer upp den läkaren, men hon har patient så jag lämnar ett meddelande till sekreterarnen om att hon ska ringa upp mig för att jag inte kan sova. Detta var på måndagen. (hon fick meddelandet)
På torsdagen så har läkaren fortfarande inte hört av sig så jag ringer upp henne igen... Men då är hon ledig torsdagar och fredagar.
PLUS att hon har semester i ytterligare 2 veckor efter det...

Jaha vad gör jag då????

Jag frågar efter en annan läkare, men de har ingen annan förrän på TORSDAG nästa vecka... Och så länge kan jag inte vara utan att sova.

Så jag fick vända mig till psykakuten.

Jag är laktosintolerant. De sömntabletterna som jag har nu funkar enbart om jag dricker ett glas mjölk och överdoserar rejält.
Men som sagt är jag allergisk mot mjölk, får uppsväld mage och riktigt "härligt" magknip så att jag inte kan stå eller sitta. Plus får rejäla psykoser av tabletterna när jag blandar dem med mjölk.

Då vill akutläkaren att jag ska fortsätta att dricka mjölk eftersom det "VERKAR FUNKA" för mig att sova istället för att testa något annat sömnmedel. Att jag måste ta 3 tabletter mer än vad som man får, verkade han inte bry sig om...

(Mer än att han säger att "det är inte bra så får du inte göra" men hur i HELVETE ska jag kunna sova i så fall??? Hade det varit så enkelt att jag bara behövde dra ner på tabletterna så hade jag väl inte sökt hjälp???)


Då blev jag så JÄVLA ARG att jag sa till honom att jag ville ha det inskrivet i min jorunal att "han som LÄKARE hade bett mig att överdosera mina tabletter och fortsätta dricka mjök trost att jag får psykoser av det."
Då ändrade han sig och skrev ut ett nytt sömnmedel som jag ska testa...

MEN VA FAN... jag mår redan jävligt dåligt, jag går inte till läkaren för att jag tycker det är kul att sitta i väntrum 3 timmar ....
Och ska man behöva sitta och skälla ut sin läkare för att de ska göra sitt jobb???
Det kanske är svårt för honom att hjälpa mig på lång sikt, men hans JOBB är att hjälpa mig genom natten och närmsta timmarna... DET ÄR HANS JOBB!!!!

:wait: :wait: :wait: :wait: :wait:

[Ophelia]

Nej det är nog svårt att somna om man är så uppe i varv som du verkar vara AvalonC. Då kvittar det nog om du håller dig på normala doser och att du får andra mediciner.

För dina sociala fobier kan ju någon form av beteendeterapi kanske kunna hjälpa så att du kommer ut och kan få hjälp att bryta dina dåliga mönster. Men det är alltid du i slutändan som bestämmer hur bra det kommer att gå.

Mig veterligen är det knappast troligt att kunna bli frisk från borderline men däremot kan den behandlas och du kan lära dig hantera den ångest, oro och alla tankar som uppkommer. Där är det bara du som kan bestämma hur mycket ångesten och oron kan få komma fram. Det är likadant som när psykospatienter som får lära sig självhjälp när det känner att de är på väg att falla.

Läkarna kan hjälpa dig genom att försöka hitta lämplig medicin men det är bara du som kanske med hjälp av en terapeut som kan försöka hitat en väg att gå vidare. Lära dig att hantera din situation och få ett relativt väl fungerande liv. Jag upplever att du inte är där utan befinner dig i början av vårdkön och endast får akut hjälp. Kansk kan du ha fått lite tips av alla inläggen och kanske kan du be läkarna om att bli remitterad till någon terapeut. När du väl kommer till en terapeut är det bara du som kan bestämma om du ska hitta en bra plattform där du kan återgå till ett bra liv eller inte.

Gällande att inte vilja fortsätta leva så är det ditt beslut och ingen annans. vem ska sätta dit dig om du vill dö? Däremot ska du ha klart för dig att det är DU som måste bestämma dig, ingen annan. Svaret på varför du ska fortsätta leva kan givetvis ingen ge dig utan det får du ta reda på själv.

Du har ju tidigare haft ett "normalt" liv. Ta en funderare på om du vill dit igen eller vad du egentligen vill. Det är bara du som kan svara på den frågan och det är du som kommer att få slita hårdast om du vill tillbaka dit för det finns inget som säger att du inte kan återgå dit "bara" du bestämmer dig för det.

Ja min livskris med allt vad det inneburit har jag bestämt mig för att övervinna. Ångesten jobbas bort och jag låter den inte få övertaget för då skulle jag bara sitta hemma. En av anledningarna till att jag fortsatt arbeta.