Är läkare ÄNGLAR?, -Nej.....!!!!! Alternativ

[AvalonC]

Jag har svårt att sova, därför äter jag sömntabletter sedan 2 år och 8 månader tillbaks.
(Läkarna har inte "orkat" se efter vad som är min diagnos och därför inte kunnat hjälpa mig.)

Den 8/8 träffade jag en läkare och fick ett nytt sömnmedel eftersom mitt gamla inte hjälper mig längre, om jag inte tar 3-4 tabletter, och ibland hjälper inte ens det.
Men det nya sömnmedlet, Imovane, hade ingen effekt.

Så jag ringer upp den läkaren, men hon har patient så jag lämnar ett meddelande till sekreterarnen om att hon ska ringa upp mig för att jag inte kan sova. Detta var på måndagen. (hon fick meddelandet)
På torsdagen så har läkaren fortfarande inte hört av sig så jag ringer upp henne igen... Men då är hon ledig torsdagar och fredagar.
PLUS att hon har semester i ytterligare 2 veckor efter det...

Jaha vad gör jag då????

Jag frågar efter en annan läkare, men de har ingen annan förrän på TORSDAG nästa vecka... Och så länge kan jag inte vara utan att sova.

Så jag fick vända mig till psykakuten.

Jag är laktosintolerant. De sömntabletterna som jag har nu funkar enbart om jag dricker ett glas mjölk och överdoserar rejält.
Men som sagt är jag allergisk mot mjölk, får uppsväld mage och riktigt "härligt" magknip så att jag inte kan stå eller sitta. Plus får rejäla psykoser av tabletterna när jag blandar dem med mjölk.

Då vill akutläkaren att jag ska fortsätta att dricka mjölk eftersom det "VERKAR FUNKA" för mig att sova istället för att testa något annat sömnmedel. Att jag måste ta 3 tabletter mer än vad som man får, verkade han inte bry sig om...

(Mer än att han säger att "det är inte bra så får du inte göra" men hur i HELVETE ska jag kunna sova i så fall??? Hade det varit så enkelt att jag bara behövde dra ner på tabletterna så hade jag väl inte sökt hjälp???)


Då blev jag så JÄVLA ARG att jag sa till honom att jag ville ha det inskrivet i min jorunal att "han som LÄKARE hade bett mig att överdosera mina tabletter och fortsätta dricka mjök trost att jag får psykoser av det."
Då ändrade han sig och skrev ut ett nytt sömnmedel som jag ska testa...

MEN VA FAN... jag mår redan jävligt dåligt, jag går inte till läkaren för att jag tycker det är kul att sitta i väntrum 3 timmar ....
Och ska man behöva sitta och skälla ut sin läkare för att de ska göra sitt jobb???
Det kanske är svårt för honom att hjälpa mig på lång sikt, men hans JOBB är att hjälpa mig genom natten och närmsta timmarna... DET ÄR HANS JOBB!!!!

:wait: :wait: :wait: :wait: :wait:

[Björken]

Hej!
Har hållt mig utanför den här diskussionen då jag känner att det lätt blir lite infekterat när någon ger konkreta alternativ. Men efter att ha läst Ophelia blir jag bara så glad och måste säga att du resonerar så oerhört rätt. Ingen annan än jag själv bestämmer över mitt liv och vad jag ska göra och vad jag finner bäst och rätt. Vi står hela tiden inför val, ska jag ta AB eller Expressen, ska jag gå till jobbet även om det är jobbigt eller ska jag stanna hemma, ska jag stiga ur sängen på morgonen eller ligga kvar för att det är skönare ja hela livet är fyllt av val. Det enda man måste ha klart för sig är att man måste ta konsekvenserna av sina val och följdaktligen också tänka till innan man gör valet.
Säkert tänker någon nu, ja det är enkelt för en människa som aldrig har behövt lida ont i livet, men det har jag gjort så jag vet vad det vill säga.
Jag blev änka 36 år gammal, från ena dagen till den andra stod jag ensam med 4 barn mellan 9 och 18 år, en sådan tid önskar jag ingen ska behöva uppleva. Jag hade varit sk lyxhustru, om man kan kalla det lyx att vända på varenda öre för att ge barnen tryggheten som vi tyckte blev av att jag var hemma hos dem.
Hade börjat plugga när detta hände, fick snabbt avsluta skolarbetet och lägga alla planer på att studera vid högskolan som varit min dröm i många år på hyllan. Vågade inte sätta mig i studieskuld när jag var ensam om försörjningen.
Långsamt ta sig ut i arbetslivet igen, långsamt för det fanns inte så mycket jobb att ta. Hamnade i en skuldkarusell pga av två stora skatteskulder för att Försäkringskassan inte dragit tillräckligt med skatt på änkepensionen.
Helt klart skulle jag tagit tag i det då men orkade inte för det viktigaste för mig och alltså mitt val var att ge barnen en så trygg uppväxt som möjligt och jag hade gett mig katten på att efter allt det snack som var då om ensamstående mammor = värstingbarn skulle jag visa att så behöver det inte alls bli.
Men skulderna växte mig över huvudet och karusellen med kronofogden och införsel på lön fortsatte. Jag hade bara en riktigt stor dröm och det var att en dag kunna betala tillbaka allt jag var skyldig.
Jag arbetade mer och mer, tidningskörning på natten städjobb på dagen, allt för att hålla näsan över vattnet. Lite pengar gick till fogden varje månad men så kom den dagen yngste sonen flyttade hemifrån, då gjorde jag nästa stora val och det var att jag skulle se till att bli skuldfri. Fortsatte att jobba som tidigare och levde på en lön, den andra gick oavkortat till kronofogden.
Nu till hösten är det två år sedan jag fick pappret från kronofogden att jag var fri från införsel för det fanns inte längre några skulder kvar. Det rörde sig om stora summor som betalts och jag kan säga att i vissa ärenden har jag betalt över 300% i räntor.
Att efter många långa slitsamma år med många tårar och tankar att jag orkar inte mer, nu gör jag som så många andra ger f....n i att betala, kändes det som om jag skulle kunnat rama in papperet jag fick.
Ja nu har jag slängt ur mig en del av min livshistoria och vill med den visa på att man har alltid val att göra i livet hela tiden , men valen är ens egna och konsekvenserna får man själv stå för.