CITAT (Norrbottens-Magdis @ 20-08-2005, 16:40)
Jag skulle ju inte vilja kalla en väl fungerande psykvård för att "jamsa med". Visst ställs det krav på patienterna men de har ett helt team av uppbackning. De erfarenheter jag har av psykvård har varit väldigt bra men det tycks ha hänt en hel del bara på den korta tid som förflutit sen dess. Varje patient hade en särskild kontaktperson och ett särskilt team med vårdare. Dagligen satt teamet och diskuterade hur man skulle gå vidare med patienten, vilka åtgärder man skulle ta och hur man skulle stötta och stärka självkänslan. Det handlade inte om att "bona om" och ta alla beslut åt dem, ingen Gökboet-vård där inte.
Jag håller med om att patienten också behöver en vilja att bli hjälpt och frisk och det tycker jag absolut att det verkar som att Avalon C har. Hon vill ju ha hjälp!
Ska väl tillägga att de erfarenheter som jag berättade om ovan var från vårdarhåll men att jag även har erfarenhet av det från andra sidan med både svåra livskriser och depression som behandlats med medicin och terapi. Jag hade en stor portion vilja som hjälpte mig men jag hade ändå inte klarat det utan människor som brydde sig. Jag är stark, men alla är inte lika starka.
Och förhoppningsvis ställde krav på dig....att du själv var den som fattade beslutet om att vilja gå vidare.
Av kärlek skulle jag aldrig låta bli att ställa krav. Det är mer arbetssamt att ställa kraven än att "klappa på handen och hålla med". Jag kan förstå att vissa väljer den vägen för det var jag med om.