En messerschmitts bekännelse..., hjärnspån... Alternativ

[Tesa]

Hmmm...to be or not to be...to do or not to do...
Mina demoner hindrar mig från att våga ju...men ska jag verkligen låta dem göra det? Vilka demoner förresten..de där löjliga irrationella tankarna..eller snarare känslorna....
" jag kan ju inte"..."jag vet ju inte".."hur ska jag"..."vem ska"..."tänk om"...
Jag måste ju fråga nån...och då måste jag ju erkänna att jag inte VET allt...och DET är jobbigt när man är en messerschmittare....

Om jag skall kunna ändra mitt liv och förverkliga mina drömmar så måste jag bekämpa det där..det har ju stått i vägen i halva mitt liv...eller nästan hela kanske...för jag hade nog små demoner tidigt...fast då hade jag mer skinn på näsan...och ork att stå emot...

Men neej...jäklar...DE ska inte styra mitt liv...det är dags att rycka upp sig...och jag börjar här med att "komma ut"......
JAG ÄR EN MESSERSCHMITT!!!


...puuuuuust...

[amaira]

Om det är en tröst så blir det lite lättare med åren

Hurdå lättare? *uppriktigt nyfiken*

Jo, jag har lite lättare att "ge mig", det är sant

"Det tar två år för en människa att lära sig tala, och femtio år att lära sig tiga", det är också sant (fast jag var sen i min talutveckling, och likaledes sen i min tigautveckling )

Med ökad ålder och ökad livserfarenhet, har jag oftare rätt, vilket ger mig större rätt att vara besserschmitter eller vad det nu är jag tycker om att vara... Eller... ???

Det är tankar som dyker upp i mitt huvud. Vad menar du, Milex?