Jag vill börja med att säga-TACK!
Det är helt underbart med alla Era reaktioner och tankar, jag hade aldrig väntat mej det! Tack så himla mycket, jag är glad att jag skrev inlägget.
Först ska jag förklara några saker. Självklart ska man använda kondom, och aldrig lita på någon annan än sej själv i sådana situationer. Inte bara för att förhindra graviditet. Men det är lite sent att tänka på det nu. Hade jag fått veta något under graviditeten hade jag nog önskat abort, det är också lite sent tänkt, för retroaktiva aborter finns väll inte?
Klart att jag egentligen inte struntar i allt, och innerst inne är det klart att jag bryr mej! Men situationen var minst sagt rörig från början, och det går inte direkt bättre nu, allt är så förbaskat struligt. Pojken har ju en "pappa" som han också kallar -pappa, och det är en jäkla trevlig kille, och jag vet att Pojken har det bra med tillvaron. Men problemet är att jag inte har någon del i historien. Klart att jag FÅR träffa honom, men är inte delaktig.
Dessutom vet jag inte vad jag borde göra, vad är bäst för Honom?
Kanske bäst att jag håller mig undan tills hans mamma tycker det är tid att berätta hur det ligger till, tror trots allt att "mamma vet bäst"!
Många bra saker jag Ni sagt kommer jag bära med mej, och jag har läst ordentlig vad Ni har skrivit och tagit det mesta till mej ( några mindre begåvade saker som jag redan förträngt )
För att sammanfatta mina tankar; Han har ju som sagt inte bett om att komma hit, inget är ju Pojkens`s fel, och hur vi än gör måste vi vuxna inblandade
lägga våra egna problem, åsikter, egon och känslor åt sidan, det enda viktiga i denna röra är att POJKEN får det som ar bäst för Honom, och det får vi absolut inte glömma bort! Jag hoppas att det hela löser sig, för Pojkens skull.
JAG vet tyvär inte vad som är det bästa.
Kram och tack till Er alla