Jag känner mig fullständigt nere just nu. Jag är uppenbarligen inte särskilt populär hos mina sk. "svärföräldrar" de tycker att jag har gjort massor av saker som jag inte gjort, de är så insnärjda och bor på en isolerad ö, och tycker det är skämmigt om deras son (min pojkvän) har ett litet sugmärke på halsen. Dessutom har de förolämpat mig bakom min rygg och jag har hållit god min för förhållandets skull. För några veckor sedan var min pojkvän och hans mamma sura på varandra och jag fick ta all skiten så jag berättade vad jag tyckte om att bli förolämpad bakom min rygg, vilket resulterat i att vi inte kan vara hos honom längre. Vi är hos mig nu, vilket också verkat ha kört ihop sig.
Mina föräldrar vill inte ha honom här på vardagar, och nu är situationen så att vi bara kan ses på helgerna hos mig, vi har verkligen ett begränsat utrymme. Självklart skulle vi vilja flytta ihop, men det går inte, han har bara sitt studiebidrag och jag har min lön som inte skulle räcka till halva hyran.
Jag vill inte ha för bråttom med att flytta ihop för jag ser vad det har gjort med våra vänner som bara har bott ihop i en månad. Han sitter vid datorn när han inte jobbar och är så osocial man någonsin kan vara och hon går hemma och sliter ut sig på hushållsarbete.
Att bara ses påhelgerna kanske man kan tycka inte är så farligt, men vem vill ha det bestämt när och var man ska ses? Om vi har något annat för oss på varsitt håll en helg kan vi inte ses på två veckor.
Vad ska man göra?