Jag tycker synd om alla, småbarnsföräldrar av idag Alternativ

[Gillan]

Vilka krav de har på sig!

Alla är tvugna att göra "karriär" samtidigt som de ska ha det
perfekta hemmet, vara perfekta föräldrar.

Det är ett enda jäktande mellan hemmet, dagis, och jobbet.
De ska vara glada, pedagogiska och lekfulla.

De ska laga mat, tvätta och städa.

När hinner de tillsammans med sina barn "bara vara
människor"?

Det är klart att det inte är så här i alla
familjer, men vad jag ser runt omkring
är det väl ofta för att vara acceptabelt.

Jag skulle inte vilja byta med dem.
Kontentan av det blir att det faktiskt finns saker
som var bättre förr.

[Hannele]

Jag hade mor min hemma under hela min uppväxt och nog fasen kunde jag lära mig sjunga och leka pedagogiska lekar ändå, jag hade juh en mor. Att säga att man inte fick lära sig sånt för att det inte fanns nåt dagis är till att nedvärdera sin mor.

Håller inte med, det är inte nervärderande, bara fakta.
Alla mammor hade inte råd att vara hemma, inte då, inte nu.
Alla pappor är inte musikaliska eller tycker sej kunna sjunga.

Vi hade ingen musik hemma, när jag var i förskoleåldern.
Tv fanns i få familjer och radio "störde" trötta föräldrar efter jobbet.
Min första gramamfon fick jag i 13-års åldern, för språkskivor.

Jag är lite avundsjuk på mina egna barn, vilka jag släpade till Öppen Förskola och annat
(jobbade natt). De sjöng och spelade massor, gick till och med i orkesterklasser och musikgymnasium.

Så inte var det bättre förr.