Jag tycker synd om alla, småbarnsföräldrar av idag Alternativ

[Gillan]

Vilka krav de har på sig!

Alla är tvugna att göra "karriär" samtidigt som de ska ha det
perfekta hemmet, vara perfekta föräldrar.

Det är ett enda jäktande mellan hemmet, dagis, och jobbet.
De ska vara glada, pedagogiska och lekfulla.

De ska laga mat, tvätta och städa.

När hinner de tillsammans med sina barn "bara vara
människor"?

Det är klart att det inte är så här i alla
familjer, men vad jag ser runt omkring
är det väl ofta för att vara acceptabelt.

Jag skulle inte vilja byta med dem.
Kontentan av det blir att det faktiskt finns saker
som var bättre förr.

[ejjan]

Är det inte lite så att vi människor har en tendens till att
försköna det som varit. Vi har en tendens till att glömma
vardagens slit (och tur är väl det...).

Det klart att har man varit med om trauman så glömmer
man inte, men jag menar allt som har varit bra.

Jag är inte så gammal men ser redan saker som ändrats
och jag tror på fullaste allvar att det var varmare somrar förr
och absolut mer snö (kommer inte ihåg en enda slaskdag faktiskt...) .

Jag fick sitta i knä på mamma när vi körde bil in till
den lilla affären (nu skulle hon nog, med rätta, bli anmäld till soc...). Cykelhjälmar - existerade inte!
När mamma handlade fick jag sitta utanför och hälsa på folk (favoritsysslan), den mamma som lämnade sin 4-åring utanför nu... .

Jag tror ju att farorna fanns även då,
bilarna var inte alls lika säkra,
asfalten lika hård
och fula gubbar har det alltid funnits.
Så allt har då inte blivit sämre - hurra för bilbarnstolar och cykelhjälmar

Det var bra förr, absolut, men ordet bättre vill jag inte riktigt blanda in.