CITAT (LadyG @ 20-09-2005, 10:57)
CITAT (Latmask @ 20-09-2005, 08:51)
Yrkesetik för en bra journalist från mitt perspektiv sett är inte att klappa höga politiker om ryggen, käka middag med dom och låta bli att berätta för folket vad de egentligen sysslar med, utan att inte exploatera den lilla människan. Att föra fram orättvisor som sker från högre instanser mot den vanliga medborgaren och att inte frossa i den vanliga medborgarens privatliv och sorg.
Men snälla söta, sånt ideologiskt trams! Jösses, du har inte arbetat länge som journalist, va?
Om du ska arbeta som politisk reporter i Sverige har du en liten politisk maktelit att hantera. En liten maktelit som enkelt skulle kunna stänga dig ute från allt vad intervjuer, pressmöten och events heter. Om du ska göra karriär som politisk reporter gäller det att du håller dig väl med minst en falang för att nå en position där du är så rikskänd (Lena Melin t ex) att du KAN gå ut med obehagliga uttalanden utan att bli utfrusen. Innan dess är det bara att rapportera dagsnyheterna och se glad ut.
Jan Guillou kan häva ur sig vad som helst om vem som helst och reta upp folk för att han är så gott som oantastlig efter IB-affären. En ny journalist som säger samma sak vänder hamburgar på McD veckan efter.
Kontentan av det hela: Du håller KÄFT om sådant som sägs off the record. Men du ser till att få något för det, en annan bra nyhet eller intervju. Annars blir du inte långvarig som journlist inom något fält.
Jag är fullt medveten om det. Men jag pratar inte bara om skandalösa uttalanden, jag pratar likaväl om vanliga personer man intervjuar för ex personporträtt eller liknande. Människor är nervösa när de blir intervjuade. Så fort man stänger av bandspelaren eller lägger undan blocket börjar de prata och berättar de intressantaste sakerna. Jag har jobbat tillräckligt länge för att veta det.