Det här är inte lätt, Hannele. Jag deltar i ett otal diskussioner mellan grannar om träd som en vill hugga och en annan vill ha kvar.
Ledsamt är det när en granne lyckas få igenom en kapning av ett gammalt, friskt träd och sedan flyttar ett par år senare. Ledsamt är det också om grannar som en gång var goda vänner efter en konflikt om ett träd blir osams om allt möjligt.
Trots att folk vet vilken trädälskare jag är, brukar de faktiskt anlita mig för en sorts medling. Jag brukar
1. Ställa många frågor om vad som gör att den ene vill ha kvar trädet och den andre inte. Ofta har grannarna inte lyssnat på allt den andra har att säga, och när man lyssnar hör man mer. I början brukar den som vill kapa fnysa åt trädälskarens berättelser om det härliga med trädet, och likadant fnyses det åt problemen som den andre ser. Men efter ett tag brukar diskussionen mjukna. Jag brukar hålla bort diskussionen om kapning eller inte till sist - först måste man lyssna på fler aspekter och prova alla andra alternativ. Det kan finnas helt andra lösningar än att ens röra trädet som den som vill fälla är mer intresserad av.
Om den ene vill ha skugga och den andre mer ljus finns kompromisslaternativ som kronglesning, eller att man tillsammans tar bort något annat som tar ljus. Om den ene tycker att trädet är farligt eller sjukt brukar en noggrann inspektion kunna säga om det är befogat eller ej. Om den ene besväras av löven kan den andre som du erbjuda sig att kratta.
2. Konstatera att ingen av grannarna kommer att kunna övertyga den andre om vad som är det bästa, men att man får försöka gå en liten bit var. Grannar brukar inte vilja bli i luven på varandra, även om det finns sådana också.
3. Föra in diskussionen också på andra förbättringar. Om trädälskaren t ex gått med på en kronglesning (alltid av ett proffs, aldrig en lekman i ett uppvuxet träd!) bör den få igenom en annan önskning också. Liksom om man kommit till att inget ska göras med trädet - då bör den som fått ha det kvar orört kunna erbjuda något annat.
4. Ofta är det tid som gäller. Kan man inte komma överens under en tid gäller det att vänta. Man kan komma överens om att ses igen om ett halvår och ta upp diskussionerna igen. Min erfarenhet är att de som vill hugga ofta har mest bråttom. Det är inte sällan plötsliga infall när hösten kommer och löven faller, eller i mars när de första solstrålarna inte kommer på verandatrappan. Sedan kan trädfällningsprojektet vara glömt...
Likadant med nyinflyttade i ett område. Så ofta börjar de med att fälla träd på tomten. I mitt tycke är detta idiotiskt. Man bör leva med träden under minst alla årstider ett år innan man beslutar sig för att ta bort träd som tar 50 år att växa upp. Så gäller det en granne som inte bott med trädet en tid - erbjud att ta upp diskussionerna om ett år!
Cilla
--------------------
|