Dagens skola - bra eller dålig, finns här några föräldrar/pedagoger Alternativ

[Gurkan]

Min dotter är 8 år och går i tvåan.

Föräldrar skryter ju naturligtvis alltid med hur duktiga just ens egna barn är, så även jag, men min lilla tös tycker det är tråkigt i skolan, inte för att det är jobbigt eller svårt, inte för att det är för mycket läxor eller stress utan tvärt om, hon är understimulerad. Det som ska räknas, läsas och skrivas under veckan hinner hon lätt med på måndag förmiddag och resten av skolveckan blir en ganska tråkig ”lekstuga”. Vadför är det såhär ? Att dom duktiga och intresserade barnen mer eller mindre skall hållas tillbaks till nån slags lägstanivå.

Det är som om ett barn som är duktigt i idrott alltid fick sitta på ”bänken” för att de andra inte ska känna sig omsprungna. Jag tycker det är ett konstigt synsätt att man inte får vara duktig i matte men uppmuntras till konkurrens och att träna hårt för att bli en duktig fotbollspelare eller på sitt musikinstrument etc..

När barnen är i en ålder där dom absorberar kunskap som en svamp suger i sig vatten tycker jag man borde stimulera så mycket som möjligt och ge dom utmaningar som utvecklar deras förmågor. Att dom duktiga skall hållas tillbaks av nån slags jantelagsteori om att ingen får tro sig vara smartare än nån annan tycker jag verkar både dumt och farligt. Som ett exempel flyttade min dotter till Sverige när hon var 4 år och efter två månader talade hon bättre svenska än många av sina jämnåriga svenska barn. Kanske inte för att hon är smartare utan för att tvåspråkigheten stimulerade hennes hjärna.

Då och då kommer det rapporter om hur kunskapsnivån stadigt sjunker hos svenska skolelever och det ser jag som en naturlig följd av detta kombinerat med en allmän kravlöshet där igen ska behöva tycka att nånting är jobbigt. Att det skulle bero på resursbrist tror jag är struntprat, när jag gick i grundskolan på 80-talet var vi 30 elever på 1 lärare + 1/2 praktikant, min dotters klass är 13 elever på 1 lärare + 1 fritidspedagog.

När barnen bli lite större mår många dåligt av stress och höga krav och paradoxalt nog tror jag att det bottnar i att barnen inte behövt anstränga sig tidigare och inte fått med sig några ”verktyg” för att hantera utmaningar i lärandet.

Å andra sidan finns ju detta tänkande överallt i samhället, gör du mål i fotboll blir du hjälte i media, en medioker artist i Famefactory hyllas men uppfinner du nåt nytt som ger 1000-tals jobb och miljarder till statskassan hörs inte mycket. Snarare pekas man ut som nörd eller tönt om man är smart eller ”ond” om man tjänar pengar och skapar arbete, åt sig själv, sina anställda och samhället i stort.

Jag förespråkar inte nån ”elitskola” där barn med olika begåvning skall sållas ut, absolut inte, men jag tror att många barn skulle må bra av högre krav i lägre åldrar och att mer hänsyn tas till alla elever, inte bara dom som tycker att det är svårt.

Jag är säker på att det finns massa föräldrar och pedagoger här på forumet som också har tankar kring detta, för eller emot, och det skulle vara kul att få lite andra synvinklar eftersom jag själv egentligen inte har så mycket insikt i skolan (bor tyvärr inte på samma ort som min dotter).

[Ophelia]

Min dotter är 8 år och går i tvåan.

Föräldrar skryter ju naturligtvis alltid med hur duktiga just ens egna barn är, så även jag, men min lilla tös tycker det är tråkigt i skolan, inte för att det är jobbigt eller svårt, inte för att det är för mycket läxor eller stress utan tvärt om, hon är understimulerad. Det som ska räknas, läsas och skrivas under veckan hinner hon lätt med på måndag förmiddag och resten av skolveckan blir en ganska tråkig ”lekstuga”. Vadför är det såhär ? Att dom duktiga och intresserade barnen mer eller mindre skall hållas tillbaks till nån slags lägstanivå.

Det är som om ett barn som är duktigt i idrott alltid fick sitta på ”bänken” för att de andra inte ska känna sig omsprungna. Jag tycker det är ett konstigt synsätt att man inte får vara duktig i matte men uppmuntras till konkurrens och att träna hårt för att bli en duktig fotbollspelare eller på sitt musikinstrument etc..

När barnen är i en ålder där dom absorberar kunskap som en svamp suger i sig vatten tycker jag man borde stimulera så mycket som möjligt och ge dom utmaningar som utvecklar deras förmågor. Att dom duktiga skall hållas tillbaks av nån slags jantelagsteori om att ingen får tro sig vara smartare än nån annan tycker jag verkar både dumt och farligt. Som ett exempel flyttade min dotter till Sverige när hon var 4 år och efter två månader talade hon bättre svenska än många av sina jämnåriga svenska barn. Kanske inte för att hon är smartare utan för att tvåspråkigheten stimulerade hennes hjärna.

Då och då kommer det rapporter om hur kunskapsnivån stadigt sjunker hos svenska skolelever och det ser jag som en naturlig följd av detta kombinerat med en allmän kravlöshet där igen ska behöva tycka att nånting är jobbigt. Att det skulle bero på resursbrist tror jag är struntprat, när jag gick i grundskolan på 80-talet var vi 30 elever på 1 lärare + 1/2 praktikant, min dotters klass är 13 elever på 1 lärare + 1 fritidspedagog.

När barnen bli lite större mår många dåligt av stress och höga krav och paradoxalt nog tror jag att det bottnar i att barnen inte behövt anstränga sig tidigare och inte fått med sig några ”verktyg” för att hantera utmaningar i lärandet.

Å andra sidan finns ju detta tänkande överallt i samhället, gör du mål i fotboll blir du hjälte i media, en medioker artist i Famefactory hyllas men uppfinner du nåt nytt som ger 1000-tals jobb och miljarder till statskassan hörs inte mycket. Snarare pekas man ut som nörd eller tönt om man är smart eller ”ond” om man tjänar pengar och skapar arbete, åt sig själv, sina anställda och samhället i stort.

Jag förespråkar inte nån ”elitskola” där barn med olika begåvning skall sållas ut, absolut inte, men jag tror att många barn skulle må bra av högre krav i lägre åldrar och att mer hänsyn tas till alla elever, inte bara dom som tycker att det är svårt.

Jag är säker på att det finns massa föräldrar och pedagoger här på forumet som också har tankar kring detta, för eller emot, och det skulle vara kul att få lite andra synvinklar eftersom jag själv egentligen inte har så mycket insikt i skolan (bor tyvärr inte på samma ort som min dotter).

Få du inte byta skola. Det är väl ingen som tvingar att ditt barn ska gå i samma skola? Finns ju en del alternativ.

Det blir ju så om vissa barn klarar mer eller mindre än de flesta andra barn kan. Har du själv övervägt alternativ t e x privatlärare?

Är nu förvisso inte mamma men jag är inte helt bortkommen om vad som finns där jag bor (och nej, jag kommer inte från en storstad) och olika möjligheter som finns att välja på.