Snälla människor mår bra, av att göra goda gärningar Alternativ

[Hannele]

Snart låter jag som Silos..
Människor mår bra av att göra goda gärningar.
Stefan Einhorn har skrivit en ny bok om snällhet, berättade dom i tv.

Begreppet "snäll" kopplas inte sällan till egenskaper som dum, omogen och mesig. I sin bok Konsten att vara snäll lägger Stefan Einhorn en helt annan innebörd i ordet: "För mig är en snäll människa en individ som lever med etiken i sitt hjärta. En snäll människa bär i sitt medvetande ständigt med sig omtanken om sin medmänniska."

Snäll är ett ord som nästan fått en negativ klang och att vara snäll likställs ofta med att vara viljelös, dum och mesig. Men den snälla människan är minst av allt dum - tvärtom!, menar Stefan Einhorn. Den som har omtanke om sina medmänniskor och visar det i handling mår själv bra. Dessutom sprider sig snälla handlingar som ringar på vattnet.
- Ju godare vi är mot andra människor, desto godare är de mot oss och dessutom blir de också godare mot andra människor, säger Stefan Einhorn. Och ju mer vi ger till andra desto mer får vi tillbaka.

[amaira]

Jag tror på boken! (och varför skulle författaren inte få betalt för sitt arbete?)

Är det verkligen alltid så självklart att vara snäll?

Finns det verkligen NÅGON här, som ALDRIG har funderat över om det är någon mening med att vara snäll i just "den här" situationen?(någon speciell gång, alltså) ??

I så fall bör nog denna genast köpa boken, tänker jag spontant.
"Snällhet" är en mycket medveten handling, och äkta snällhet är genomtänkt.

Stefan Einshorn sa själv (jag såg också programmet) att människor är både onda och goda, och snällhet är att balansera på en vass egg däremellan. (mina ord, minns ej hans ordagrant) Och jag håller med.


Vi vill nog alla alltid se oss som snälla människor, och för det mesta gör vi nog det också. Men, hur ser våra medmänniskor på vår snällhet?
Och vad ÄR snällhet? Kan vi stå för den, efteråt? Ärligt?


Någon nämnde alkoholproblem. Jag spinner vidare på det, och tar en alkoholist som exempel.

Om du möter en alkoholist som skakar av abstinens och du har möjligheten att ge honom en flaska som han ber om. Vad gör du?
HUR är du SNÄLL då?
Vill/orkar du ens vara snäll då?


Eller om din partner har blivit alkoholberoende, och i sitt beroendes yttringar skadar dig, med oberäknelighet, lögner och svek och sånt som hör till alkoholismen. Klarar du att vara "snäll" då? Och hur är man snäll då? Snäll, mot både SIG SJÄLV och sin partner. ???

Självklart? Ånä!

"Kossorna på ängen är snälla" ... säger folk. HA! Säger jag.
Varför skulle just KOR vara "snälla"? Det skulle vara mycket DUMT att gå in i en hage med okända kor i, och tro att de är odelat snälla. Kossor är väl inte precis kända för reflektion - en grundsten i "snällhets-komplexet" (=det sammanfattade helhetsbegreppet).


Människor är både snälla och elaka. Samtidigt.
Att "se sig själv" hör till livets svåraste aspekter.
Jag vet människor här på Odla (som ett nära exempel) som betraktar sig själva som snälla, och som jag har känslan "elak" om!


Men oavsett vad vi själva vet - och INTE vet - om vår egen snällhet och elakhet, så har jag själv upplevt tillfällen då jag hört andra, eller själv ställt frågan, om VARFÖR i h...vte ska JAG vara snäll!

Eller... ???
Ingen annan som känner igen sig... ??



Ännu ett exempel med alkoholism, som relaterar till

Tror inte heller det är de med alkoholproblem som läser om hur man ska dricka.

Det finns ju faktiskt de som är NYKTRA alkoholister! Människor som börjar/börjat se sig själva och verkligheten som den ÄR, som börjat genomskåda sin egen förnekelse.
I det läget är det LIVSVIKTIGT att det finns böcker/ andra människor, som kan delge sina egna erfarenheter. Det hjälper för att kunna bena ut vad som är vad. Människor behöver kunna SPEGLA SIG, för att själva kunna se.
Behöver stöd och erfarenhet, för att klara av att "stå kvar" och inte falla tillbaka in i "vanans makt".

Det gäller allt, inte bara alkoholism, utan även snällhet.