Jag är tacksam att jag var så ovan att cykla i stadstrafik att jag alltid hade hjälm. Annars hade jag nog inte suttit här idag.
Man tror att bara man är försiktig och håller koll så hinner man reagera...
Det trodde jag också men när en bildörr slogs upp vid ett rödljus hann jag inte tänka förrän jag låg på gatan. Huvudet slog först i marken och min första tanke var "tack gode gud för hjälmen" för slaget var så kraftigt att jag redan då kände att jag inta hade klarat mig utan den.
Jag låg inne för obs men eftersom jag inte tuppat av och verkade ok så röntgades jag inte. Hade en fruktansvärd huvud och öronvärk i flera veckor men jobbade ändå (idiot!) Kände mig "lobotomerad" och fungerade inte som jag skulle. Blundade och körde på ett år med halv och deltidssjukskrivning för att orka jobba (ändå större idiot).
Efter ett år tog det slut och jag fick komma till neurorehab. Nu vet jag att jag aldrig blir återställd och kan komma tillbaka till jobb i barngrupp. Frågan är vad jag ska jobba med? Kommer alltid ha problem med ljus, ljud, stress, förvirring, talet, simultankapacitet, blackouter mm. När det blir för mycket lägger hjärnan av och jag får "syrebrist" känns det som och det är bara att gå och vila på direkten.
Ändå har jag klarat mig bra som kan njuta av livet med mitt nya trädgårdsintresse som upptar all min tid numera.
Självklart tycker jag att det ska vara hjälmtvång!
Det är faktiskt inte bara vi själva och våra anhöriga som drabbas. Det är även en stor kostnad för sjukvården. På neurorehab var det nästan utelutande strokepatienter förr. Nu är en stor del cykelolyckor.
Så på med hjälmen! (Köp en inlineshjälm den är mycket skönare).

torvan