Jo jag har pratat länge med dottern i dag. Vi ska hålla kontakten hon är ju dessutom en av Elles gamla kompisar, dom har lekt sen dom lärde sig gå.
Det fanns två människor på denna camping jag kunde vända mig till som förstod precis, den ena har jag skrivit om på min hemsida, hon fick cancer själv och är nu ett vårdpaket, där har vi vetat hon fick sin dödsdom redan för två år sen och lever, om man nu kan kalla det så, på övertid. Där är jag örberedd och har sörjt henne länge, känner mig nästan klar med det.
Den andra var just den här personen, vi var inte jättenära, umgicks just bara på somrarna och vi träffade henne på avd ibland + att vi sågs kanske ett par ggr på vintern privat. Pratade i tfn några ggr. Men hon fanns där. Jag visste att jag kunde ringa henne när jag ville.
Nu bodde vi ju inte på campingen i somras och inte hon heller för hon var ganska nyskild. Därför har vi pratat lite mer det här senaste året, hon var ledsen över att hennes man så snabbt bytte ut henne mot en yngre fräschare. Jag har ältat och vridit och vänt på allt tillsammans med henne.
Ryktet går nu som f-n ute på campingen att hon tagit sitt liv, jag ringde grannen där ute idag för om det ska samlas till någon blomma ska vi vara med på den så klart, och då fick jag höra snacket.
Jag har svårt att tro att det är så men hundra på det kan jag ju inte vara, dottern och exmaken vet inte heller. Men dom där djävla (ursäkta) camparna därute dom vet förstås. Vi andra har ju bara att invänta obduktionen nu.
Jag är alldeles tom inuti, idag är det svårt att leva det liv jag fått.
--------------------
|