Hej Sommartorparn,
CITAT
Cilla det du skriver om att trädet "beskär sig själv" låter övertygande, men hur ska man förhålla sig till de delar som trädet har låtit dö? Jag har nu försökt 'rensa' så att jag har skurit bort så mycket som möjligt av döda/döende skott, stumpar och tappar in på frisk ved. Rätt eller fel? Ser snyggare ut i alla fall. (det gäller inte samma träd som ovan utan ett päronträd)
I all beskärning tycker jag att det är första prioritet att ta bort död ved. Tappar som tidigare lämnats brukar jag förhålla mig lite olika till. Så här:
- stora gamla tappar i ett träd som inte omslutit dem utan som istället resulterat i fläkningar nedåt brukar jag bara skära in så att de inte är så långa. Skär man in på frisk ved får trädet börja om från början med de inre försvarssystemen och dessutom längre in i gren/stam än det gjort tidigare.
- tappar som man ser att grenkragen vill "svälja", dvs som om grenkragen är en mun med läppar och försöker "suga in" grenen skär jag strax utanför grenkragen, oavsett hur lång grenkragen blivit. På ek och vissa starkväxande äppelträd kan de bli decometerlånga.
- har jag gjort många snitt i trädet, vid en gallring/glesning t ex, tar jag de gamla tapparna ett annat år. Jag resonerar så att det blir så många sår för trädet att jobba med på en gång.
- gör man en gröngödsling av ett träd eller förbättrar jordförhållandena på annat sätt kan man börja skära in gamla tappar på frisk ved. Tillväxten ökar och trädet får mer energi att försvara sig. Själv tycker jag inte (längre) att det är estetiskt tilltalande med ett "korrekt" beskuret träd utan tappar, som inte har energi att försvara sig mot de nya sårytor som skapats.