Jag satt i precis samma situation för några år sedan. Mina barn, då 7 och 9 år, ville så fruktansvärt gärna ha ett djur men min man sade bestämt nej.
Jag tyckte inte det var rättvist eftersom jag var hemma heltid och han var bara hemma på helgerna.
En dag kom min son med en katt han hade fått av en kamrat!
Det funkade naturligtvis inte att åka mellan länder (vi bodde i Tyskland) med en katt i bagaget. Jag lovade dem istället på stående fot att de skulle få en kanin.
Sagt och gjort; iväg till djuraffär och köpte kanin med bur och allt. Frågade öht inte min man ytterligare en gång. Kaninen kunde ju dessutom bo utomhus året runt och behövde alltså inte besvära honom.
Men han blev väldigt fäst vid kaninen och byggde till och med en riktigt stor kaninbur som vi kunde ha på gräsmattan.
Dessutom fick barnen lära sig ta ansvar för Kanina. Till att börja med var det kanske bara att se till att hon hade friskt vatten varje morgon men till slut gjorde de ren buren själva.
Idag är barnen vuxna, men bägge två har hund.