CITAT (Annika Ljunggren @ 17-05-2003, 18:48)
Den enda regeln som finns är att jag måste ta de jobb som anses lämpliga för mig. Jag kan begränsa mig inom mitt eget yrkesområde under hundra dagar.
Det innebär att efter hundra dagar måste man ta jobb som ligger utanför ens yrkesområde om arbesgivaren tror att man kommer att klara av arbetet. Jag har nyss varit arbetslös och gått på a-kassa, och det här var vad jag fick höra...
Men det är säkert lätt att slippa arbeta inom tex äldreomsorgen ifall det känns väldigt fel. Jag praktiserade inom äldreomsorgen under en period för några år sedan, och jag kommer då aldrig att ta ett jobb där efter det. Därför att jag skulle inte kunna hantera det man kommer i kontakt med där. Och det finns säkert många som känner som jag.
Däremot tycker jag att de som tar såna jobb borde få väldigt bra betalt. Att över huvudtaget arbeta med människor borde ha högre status. Idag har jag fått ett sommarjobb som ekonomiassistent och tjänar lika mycket som de som har arbetat hela sitt liv inom äldreomsorgen. Då är det ju något som har blivit galet! :angry:
/Annika
Visst: "Att över huvudtaget arbeta med människor borde ha högre status."
Vad som kan betalas ut i löner beror nog i väsentlig utsträckning på hur pengarna i samhället fördelas. Varför får t.ex. byggjobbare en lön som är betydligt högre, kanske bortåt dubbelt så hög som den lägsta för kommunalarbetarna?
Kanske borde man istället se på saken som att de andra grupperna får orättvist
höga löner?
Höga lönelägen som antagligen uppnåddes under "guldåren".
Så länge tillgången på arbetskraft vida överstiger efterfrågan, så länge borde lönerna frysas.
Eller rent av sänkas.