Katter Alternativ

[netaave]

Igår när dottern kom hem så smet en av grannarnas katt med in. Den for ner i hennes rum i gillestugan och in under sängen.
Det var omöjligt att komma åt den, jag kommer ju inte ner för trappen så hon fick ju försöka själv stackarn.
Som tur var satt jag vid datorn när det hände och Millan vår kanin var med mig så jag kunde stänga in henne där.

Så småningom lyckades iaf dottern få ut katten från under sängen men då for den i stället iväg in i tvättstugan och in i pannrummet. När den åter igen kom ut i gillestugan fick hon tag på den varpå den fräser och biter henne i handen.
Hon släppte förstås och sen tordes hon inte ta i den och det dröjde en lång stund innan vi lyckades skrämma ut den.

Vid det här laget fullkomligen kokade jag av ilska och hade ringt säkert 10 ggr till ägarna utan svar.
Vi var sen tvungna att åka in till stan och på kvällen orkade jag inte ta kontakt med ägaren då jag redan visste att hon förmodligen inte skulle bry sig.
Hon har dock en dotter i samma klass så min flicka berättade vad som hänt och visade att katten bitit henne. Hon sa då bara att hon visste att katten brukade gå in när det stod öppet någonstans, men kommenterade inte bettet. Här hade det inte stått öppet, den smet ju in med jäntan.
Jag har naturligtvis inte heller hört något från mamman.
Enligt skolsköterskan var det ingen fara med bettet bara vi håller det rent.

Det här har ju inte precis gjort min inställning till katter och deras ägare bättre, fy f-n vad jag hatar det här.
Vad hade hänt om vi inte märkt att den kom med och åkt iväg, vår kanin går ju lös på dagarna.
Har den här katten ett normalt beteende? Mår den bra?
Har för mig att jag hört någonstans att en katt som är omskött inte går in i andra hus.
Här är det så att ungarna fick katten när de slutade på fritids för att dom inte skulle vara ensamma, men nu är nyhetens behag över sen ett par år och ingen verkar bry sig. Kattstackarn ser vi ute både kvällar och dagar.

Skriv nu inte att jag ska prata med ägaren för det är lönlöst det vet jag sen man försökt prata med henne om ungarna. Tror inte hon ids bry sig.

[Kathy]

Svårt att säga om katten mår bra eller ej, men utifrån din beskrivning så låter det som om katten helt enkelt var rädd och försökte komma undan och därför markerade med fräsningarna och när det inte funkade, så bet den.
Tråkigt att din dotter skulle råka ut för det, då hon bara ville hjälpa katten ut.
"Tur" att det ändå gick så pass bra som det gjorde.

Vissa katter trivs med att vara utekatter och det är inget fel med det, lika lite som det är att ha innekatt. Vår kisse var innekatt, även om vi ofta var ute med honom i sele, så valde han att gå in efter en halvtimma.
Svärmor däremot, har två katter som trivs att vara ute - både kvällar och nätter.
Vad man bör tänka på är att låta kastrera sin utekatt, när det är dags.