Katter Alternativ

[netaave]

Igår när dottern kom hem så smet en av grannarnas katt med in. Den for ner i hennes rum i gillestugan och in under sängen.
Det var omöjligt att komma åt den, jag kommer ju inte ner för trappen så hon fick ju försöka själv stackarn.
Som tur var satt jag vid datorn när det hände och Millan vår kanin var med mig så jag kunde stänga in henne där.

Så småningom lyckades iaf dottern få ut katten från under sängen men då for den i stället iväg in i tvättstugan och in i pannrummet. När den åter igen kom ut i gillestugan fick hon tag på den varpå den fräser och biter henne i handen.
Hon släppte förstås och sen tordes hon inte ta i den och det dröjde en lång stund innan vi lyckades skrämma ut den.

Vid det här laget fullkomligen kokade jag av ilska och hade ringt säkert 10 ggr till ägarna utan svar.
Vi var sen tvungna att åka in till stan och på kvällen orkade jag inte ta kontakt med ägaren då jag redan visste att hon förmodligen inte skulle bry sig.
Hon har dock en dotter i samma klass så min flicka berättade vad som hänt och visade att katten bitit henne. Hon sa då bara att hon visste att katten brukade gå in när det stod öppet någonstans, men kommenterade inte bettet. Här hade det inte stått öppet, den smet ju in med jäntan.
Jag har naturligtvis inte heller hört något från mamman.
Enligt skolsköterskan var det ingen fara med bettet bara vi håller det rent.

Det här har ju inte precis gjort min inställning till katter och deras ägare bättre, fy f-n vad jag hatar det här.
Vad hade hänt om vi inte märkt att den kom med och åkt iväg, vår kanin går ju lös på dagarna.
Har den här katten ett normalt beteende? Mår den bra?
Har för mig att jag hört någonstans att en katt som är omskött inte går in i andra hus.
Här är det så att ungarna fick katten när de slutade på fritids för att dom inte skulle vara ensamma, men nu är nyhetens behag över sen ett par år och ingen verkar bry sig. Kattstackarn ser vi ute både kvällar och dagar.

Skriv nu inte att jag ska prata med ägaren för det är lönlöst det vet jag sen man försökt prata med henne om ungarna. Tror inte hon ids bry sig.

[Magda16]

Man får ju aldrig smita, det är både fegt och säkert olagligt.

Skulle min katt gå in till någon annan så skulle det inte finnas mycket att göra, för hon skulle inte kunna bli innekatt nu, men jag skulle på alla sätt försöka att lösa det, framför allt skulle jag bekräfta min grannes ilska, för det är ju han/hon som har rätt och jag fel. Att bara höja på axlarna och inte föra en diskussion löser ju ingenting.
Vi hade en tupp och grannen ringde upp en lördag morgon och var lite arg på att den lät och det gjorde den. Vi nackade den på en gång, för den var en "sanitär olägenhet", det insåg även vi(och den var gammal). En annan granne klagade på grannen brevid och hon ansåg att hon hade bott där längre och hade därför rätt att ha tupp som gol kl 05, de har ingen god relation längre.