Katter Alternativ

[netaave]

Igår när dottern kom hem så smet en av grannarnas katt med in. Den for ner i hennes rum i gillestugan och in under sängen.
Det var omöjligt att komma åt den, jag kommer ju inte ner för trappen så hon fick ju försöka själv stackarn.
Som tur var satt jag vid datorn när det hände och Millan vår kanin var med mig så jag kunde stänga in henne där.

Så småningom lyckades iaf dottern få ut katten från under sängen men då for den i stället iväg in i tvättstugan och in i pannrummet. När den åter igen kom ut i gillestugan fick hon tag på den varpå den fräser och biter henne i handen.
Hon släppte förstås och sen tordes hon inte ta i den och det dröjde en lång stund innan vi lyckades skrämma ut den.

Vid det här laget fullkomligen kokade jag av ilska och hade ringt säkert 10 ggr till ägarna utan svar.
Vi var sen tvungna att åka in till stan och på kvällen orkade jag inte ta kontakt med ägaren då jag redan visste att hon förmodligen inte skulle bry sig.
Hon har dock en dotter i samma klass så min flicka berättade vad som hänt och visade att katten bitit henne. Hon sa då bara att hon visste att katten brukade gå in när det stod öppet någonstans, men kommenterade inte bettet. Här hade det inte stått öppet, den smet ju in med jäntan.
Jag har naturligtvis inte heller hört något från mamman.
Enligt skolsköterskan var det ingen fara med bettet bara vi håller det rent.

Det här har ju inte precis gjort min inställning till katter och deras ägare bättre, fy f-n vad jag hatar det här.
Vad hade hänt om vi inte märkt att den kom med och åkt iväg, vår kanin går ju lös på dagarna.
Har den här katten ett normalt beteende? Mår den bra?
Har för mig att jag hört någonstans att en katt som är omskött inte går in i andra hus.
Här är det så att ungarna fick katten när de slutade på fritids för att dom inte skulle vara ensamma, men nu är nyhetens behag över sen ett par år och ingen verkar bry sig. Kattstackarn ser vi ute både kvällar och dagar.

Skriv nu inte att jag ska prata med ägaren för det är lönlöst det vet jag sen man försökt prata med henne om ungarna. Tror inte hon ids bry sig.

[pejori]

Efter en sommar i Värmland kom min dotter hem, till höghuset i Sthlmsförorten, med en liten kattunge. Hur beter man sig med en katt, boende på 4:e våningen i ett höghusområde? Släppa ut den, vind för våg? Vi skaffade en sele och försökte gå ut med katten, men den ville inte gå, jätterädd för allt.
Då beslutade jag att detta skulle bli en innekatt. Klädde in balkongen med hönsnät och lilla Gosan fick en egen, tom balkonglåda där hon tryggt kunde ligga på rygg i solen och titta på allt som rörde sig utanför.

När vi skaffade kolonistugan fick naturligtvis Gosan vara med. Första gången med gräs under tassarna var hon jätterädd och sprang in i stugan. Vi försökte verkligen få henne att trivas utomhus, men hon ville hellre ligga inne under en filt i solen, trots att temperaturen kunde vara upp mot +35.

Efter en helg i stugan mådde hon jättebra när hon var tillbaka i lägenheten och tryggheten.

Och vad vi busade och lekte...

Gosan blev 17 år och jag tror att hennes liv som innekatt var ett gott liv som passade henne. En liten, försiktig fröken/dam som levde ett skönt och tryggt liv, blev älskad och bortskämd.

Under hennes sista år var hon tvungen att ha en "strut" efter en misslyckad bukoperation (där såret sprack upp och måste självläkas). Kanske vi borde ha gjort den tiden kortare, men svårt när hon varje kväll somnade på min arm, (känner fortfarande värmen... och "hör" hur hon spann...

Med detta vill jag säga att katter är anpassningsbara, finner sig tillrätta och trivs med det liv de får.

Kanske hon hade haft ett mycket "naturligare" och hårdare liv på Värmlandsgården, tillsammans med andra katter och djur? Hade det varit bättre för henne? Vem vet?

så hade jag det också på min balkong förut.
inhängnat med kraftigt nät, så katterna kunde gå ut och in som dom ville från mars till nov. sedan fick jag öppna då och då när dom ville ha frisk luft.
hela sommaren låg dom där ute på golvet i skuggan eller i mina blomlådor.
nu är katten som envisades med att sitta på räcket borta, han blev nitton år och nätet också. dom jag har nu klättrar inte så då behövs det inte.
när mina katter går bort, vet jag varför och hur.
jag behöver aldrig leta eller inte få hem en katt. det skulle vara det värsta, att inte veta vad som har hänt med den.