CITAT (stina @ 26-10-2005, 12:51)
Det var precis det här jag ville säga med mitt inlägg.... Jag tränar INTE för att bli snygg!!! Får ofta höra: Nejmen nu får du sluta träna så mycket så att du lägger på dej lite! Aldrig i livet!!! Jag VILL inte ha bilringar, det är inte nyttigt så det så! Fettet på magen är ett lösligt fett och det farligaste fettet man kan ha på kroppen. Jag vill inte få stroke, hjärtinfarkt eller diabetes - det är därför JAG tränar och äter nyttigt. Och det finns bara ett sätt att slippa vara fet - att inte äta mer än man gör av med. Ska man sedan gå ner i vikt måste man äta mindre än man gör av med. Så enkelt (eller svårt) är det. Har ett stillasittande arbete framför dator 8 timmar om dagen så jag måste också träna mycket för jag vill att min kropp ska hålla hela mitt liv. Vill inte behöva be om hjälp så fort nåt tungt ska bäras eller jord ska skottas i trädgården. Vill inte ha värk i axlar/nacke.... Oj, nu gick jag visst igång riktigt. Menar inte att vara en moraltant, var och en väljer själv hur man förhåller sig till mat och motion naturligtvis!
/Stina
Jag tränar också för att må bra. Anledningen till att jag började var att jag sökte på sjukgymnastiken eftersom mina axlar är helt trasiga och jag ofta har ont i ryggen. Då blev jag hänvisad till gymet och fick personlig rådgivning av en fys.tränare. VIPS har jag fått en massa muskler OCH mindre ont i axlar och rygg.

Äta nyttigt gör jag också för min egen hälsas skull. Det syns ju ändå inte på mig om jag äter en massa chips och godis så jag skulle ju lika gärna kunna fortsätta med det men jag vill må bra också.
Som smal måste man ändå alltid försvara sig om man vill träna och äta nyttigt, som om man gjorde det för att man ville gå ner ännu mer i vikt!

När jag har tränat på gymet så vågar jag aldrig ställa mig på vågen vid utgången för att jag är rädd att folk ska tänka "varför försöker HON gå ner i vikt, är hon anorektiker eller?" De kan ju inte veta att jag vill väga mig för att se om jag gått UPP.
Nu är det säkert inte en käft där som bryr sig om jag väger mig eller ej, men känslan är så djupt rotad, är man smal och vältränad så måste man böja ner huvet och be om ursäkt till dem som inte är det.