|
Ponera att jag skulle bli arbetsoförmögen en längre tid. Jag skulle få problem med andra ord.
Jag är kassör i en förvisso relativt liten förening med 60 - 65 medlemmar allt som allt och jag lägger ner någon eller ett par timmar i veckan på att ordna räkningar, sortera fakturor, hålla ordning på medlemsregistret och bokföra in- och utgifter. Hur betungande man tycker det är beror på en massa faktorer. För mig är de extra timmarna i veckan inte betungande eftersom jag gillar att känna mig nyttig och kunna göra något för en förening som betyder så mycket för mig.
Men kanske en läkare tycker det är för mycket, oavsett vad jag säger?
Å andra sidan är jag väldigt aktiv i föreningen, eftersom jag är assisterande barntränare också och dessutom sitter i styrelsen. Räknar jag in barnträningen också så blir det fem sex timmar i veckan i alla fall. Ganska mycket tid och engagemang med andra ord.
Men om det är bra för mig och det gör mig lycklig, borde jag inte få ägna mig åt det så? Om det kan få mig mer aktiv, höjer livskvalitén för mig och må bättre så borde det vara något de uppmuntrar i stället. Allt för att man snabbare ska komma in i arbete igen?
Jag förstår inte vad det ska tjäna till att tvinga människor lägga ner sina fritidsintressen om de blir sjuka. Det skulle vara katastrof för mig om jag tvingades sluta i föreningen, för jag älskar att vara där. Det är så otroligt viktigt för mig att få vara aktiv i föreningen att jag har svårt att förklara det. Att behöva sluta med det skulle vara förördande. Inte kan de väl mena allvar?
Budo och klubben jag tränar i är en del av mitt liv. En mycket viktig del av mitt liv. De flesta av mina vänner finns där. Ska jag ge upp det då om jag blir sjuk, och isolera mig fullständigt? Det låter orimligt.
Skrämmande land vi lever i. Tack gode gud för att jag är frisk. Än.
--------------------
"Start by doing the necessary, then the possible and suddenly you are doing the impossible." - St. Francis of Assisi
|
Föreningsaktiva blir av med sin, sjukpenning
28-10-2005, 11:59
