Oj så mycket negativa erfarenheter och så mycket rädslor... Stackars er.
Är det bara jag som har haft (och har) BRA erfarenheter av försäkringskassan?????
Är ju förtidspensionerad (sjukbidrag heter det visst numera) på heltid sedan drygt ett år tillbaka.
Före dess sjukskriven heltid, halvtid, tre kvart osv i olika omgångar och försök under en längre period. Tills jag fick en veckas rejäl genomgång och arbetsprövning hos försäkringskassans utredningssjukhus i Nynäshamn.
Där hade de läkare, arbetsterapeuter, kuratorer, psykologer, eget rum och himla god mat tre gånger om dagen
Vi alla som var där, blev bemötta med djup respektfullhet, och flera som var där uttalade sig med stor förvåning över hur skönt det kändes att
äntligen bli tagna på allvar.
Flera hade fibromyalgi eller ryggproblem, och en del upplevde att deras läkare inte tagit dem på allvar.
Jag tror nog att många gånger är det
en själv som har svårt att ta
sig själv på allvar. Då läser man in "förakt", "nonchalans", osv. i sånt som kanske istället är "stress", "vanmakt", osv, hos hjälppersonalen.
Att vara läkare är ju också ett jobb, som bränner ut sina arbetare, precis som vilket jobb som helt idag. Arbetsmarknaden ser ju till stor del ut så idag. Och alla är vi människor!!!
Hur som helst så var de fantastiska, allihopa, på Nynäshamn!
Vilket jag inte var ensam om att uttrycka.
Det är ju så med mig också, att det
inte syns vilka svårigheter och vilken problematik jag har! Det är "bara" så, att det "inte funkar".
Gissa om sånt kan tolkas som "lathet" om man vill!!! Hur många bevis som helst finns det för "lathet".
Men den som har haft svårast för att
förstå (läs "accepera") - har varit jag själv.
De läkare, psykologer, kuratorer, arbetsterapeuter, osv som jag träffat, har varit ett oerhört stöd för mig.
Hur kan det bli så?
Har jag bara haft tur?
Visst, ibland har det inte funkat med en del. Vi människor är ju olika, har olika personkemi och olika sätt att bemöta problem och situationer och andra människor.
Ibland har jag varit mycket frustrerad. Situationen har heller inte varit lätt för mig, så det var knappast konstigt.
Hur som helst har försäkringskassan har tagit väl hand om mig. (inom det som är DERAS områden alltså) De har ordnat med olika åtgärder, och när de inte fungerat skickade de mig till Nynäshamn. Vilket var en ren semestervecka, betald, med god mat, väl omhändertagande, fina omgivningar för vackra promenader, osv.
Allt FK har gjort i samband med mig, har varit på initiativ från dem, för JAG har "inte vetat"! Vilket betyder att jag inte har behövt "driva på" dem på något vis.
När jag till slut fick min heltidsersättning, kallades jag till genomgång hos en av deras handläggare i sådana ärenden. Hon berättade allt, exakt hur det var, både ekonomiskt, försäkringsmässigt, fackligt, arbetsmässigt.
Hon förhörde sig också om min situation rent allmänt. Hon tog sig god tid och ville veta alla mina frågor, och fanns även själv frågor åt mig. Att jag har många intressen och håller mig i form och god kondition uppskattades enbart!
Hon sa att ingen någonsin kommer att ifrågasätta min arbetsförmåga en gång till, jag är klar hos dem. För evigt om jag vill.
Om jag däremot VILL försöka återgå till arbete en dag, så får jag ta kontakt med dem, och då finns det vissa regler för hur det kan gå till.
Med det bestämmer JAG!
T.ex. får jag PROVA arbeta upp till ett halvår (tror jag det var) UTAN att förlora min ersättning från fk! Detta ifall det inte funkar, då kan jag falla tillbaka på mitt sjukbidrag igen.
Jag får också arbeta upp till ett visst antal timmar i månaden i framtiden, utan att mitt sjukbidrag berörs.
Allt det här finns det fasta regler för. Vill jag föröka mig på att arbeta igen, ska jag ta kontakt med dem igen. DE kommer inte att kontakta MIG igen (med några krav).
En
stor eloge vill JAG ge, till alla de fantastiska och professionella människor som jag mött inom sjukvården, psykvården, neurovården, och även inom försäkringskassan!
Föreningsaktiva blir av med sin, sjukpenning
28-10-2005, 11:59
