SLK varnar för att man i DNA kan utläsa betydligt mer om individen än bara kön, hårfärg och ögonfärg. Förmodligen kommer man i framtiden kunna läsa ut ännu mer än vad vi kan idag.
En del experter menar att tekniken inte är perfekt, att DNA kan överföras mellan två personer bara man skakar hand. Dessutom finns det en överhängande risk att försökringsbolag, som är mycket intresserade av t ex ärftliga sjukdomar och annan information som går att utläsa, kommer över informationen.
När inte ens polisens egna register kan hållas hemliga utan uppgifter läcker ut, ja då vill jag inte veta hur snabbt ett DNA-register skulle säljas till högstbjudande.
Ingen har invänt mot att DNA-analys används inom brottsbekämpningen. Diskussionen handlar om det stora statliga registret.
Vi tror inte att staten är alltigenom god och hederlig på andra områden, varför skulle vi tro det just när det gäller kartläggning av medborgarnas känsligaste uppgifter? Varför skulle ingenting gå snett på just detta område?
Nej, jag känner lite som Aftonbladets
Johan Hakelius."polisen behöver den informationen för effektiv brottsbekämpning". Men allt är ju inte en nyttokalkyl för samhället. Det finns en helt annan dimension. Så långe vi inte misstänkts för ett grovt brott har vi människor rätt att ha vårt privatliv ifred - utan att behöva motivera det.
Denna rätt har till och med skrivits in i grundläggande dokument såsom FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Det fanns skäl till att den en gång skrevs in i sådana dokument. Har skälen försvunnit? Har deklarationerna i tysthet upphört att gälla?
Om vi enbart skulle se brottsbekämpning ur ett strikt samhälleligt nyttoperspektiv skulle vi exempelvis installera övervakningskameror i alla människors sovrum. Hur ska man annars effektivt bekämpa de relativt många brott - främst våldtäkter men även ett och annat mord - som begås där?
En viss övervakning är nödvändig, annars får vi anarki och ett rädslans samhälle där djungelns lag råder. Vi måste dock definiera en gräns för hur långt den får gå.