CITAT (Pirum @ 31-10-2005, 11:42)
Men polisen har väl tänkt att lagra en DNA-profil i sitt register, inte hela DNA-sekvensen? Dvs, de vill lagra en information som är jämförbar med de biometriska data som USA vill lagra.
Fast visst, man ska inte underskatta riskerna. Exempelvis borde det stiftas lagar som reglerar sånt här. Med straffsatser på många år till styrelsen för det försäkringsbolag som myglar till sig uppgifter de inte har rätt till, etc.
Ur
PolislagenRegister med uppgifter om DNA-analyser i brottmålÄndamål
22 § Uppgifter om resultat av DNA-analyser får behandlas endast
för att underlätta identifiering av personer i samband med
utredning av brott. Rikspolisstyrelsen får föra register (DNA-
register och spårregister) i enlighet med 23-27 §§ över de
uppgifter som behandlas.
I paragraf 23-27 definieras när polisen får spara DNA från brottslingar och hur länge. Men det är inte fråga om enbart en profil, utan DNA och personuppgifter kopplade till varandra men för att slippa analysera DNA varje gång är den sökbara delen den färdiga profilen. Dvs vilka sekvenser och indikatorer som ska finnas för att det ska vara rätt person.
Fast polisens register försvinner du ur efter 10 år.
Det finns lagar som reglerar hur styrelser ska behandla renoveringar av direktörernas barns lägenheter också, Skandia fick betala ändå för att styrelsen trodde de kunde komma undan med det. Vem vet hur mycket mer sånt det finns i samhället?
Poliser som gör onödiga slagningar i databasen för att får veta hur förundersökningar går, sådana som de inte har med att göra. Journaler som läcks ut till obehöriga. Personer med hemliga identiteter som röjs helt i onödan av andra myndigheter. Risken för att ett nationellt register missbrukas är överhängande, tror jag.
Det räcker med ett brottsregister, om bara polisen uppdaterar det ibland.