Alla som tycker att rooiboste smakar liniment eller är för starkt kryddat, är det Liptons ni använder? Liptons African Rooibos är extremt hårt smaksatt med kanel, så mycket att det känns som att suga på en kanelstång. Inte konstigt att munhålan blir irriterad av det. Hittar ni okryddat rooibos så pröva det i stället. Det har lättare, sötare, nästan äppelliknande smak. (*är irriterad på alla teproducenter som överdoserar smaktillsatser och i synnerhet kanel som aromterapeuter varnar för*)
I mitt teskåp finns för tillfället:
Egenhändig blandning av Forsmans rökta Earl Grey med hälften citronte. Mitt standardte när det ska läggas mjölk i. Vanligt Earl Grey har bismak av diskmedel, det mildras lite med rökaromen.
Tibetanskt svart te. Underbart. Nästan en mellanform av indiskt och kinesiskt.
Ett keemunte (som egentligen är rött te om man ska vara petnoga) som jag köpte i Stefansdomens skugga i Wien och inte nänns dricka upp.
Kinesisk Gui Hua Oolong, smaksatt med osmanthusblommor. Svag arom av aprikos.
Taiwanesiskt grönt i gunpowderformat, köptes som reseminne i Berlin i somras.
Vaniljrooibos för alla gäster som inte är lika extrema tepersoner som jag.
Och Twinings fruktinfusioner som strängt talat inte är te men som jag älskar något otroligt. Blev tänd på dem under en sommarskola i Staffordshire för några år sen, hittade en importör förra månaden och har flugit på moln sedan dess.
För ett par år sen tyckte jag att grönt te var det äckligaste som fanns. Jag upptäckte det ordentligt med hjälp av en expert och har sen dess lärt mig att det är dålig ekonomi att köpa billigt grönt te, att man absolut inte får slå kokande vatten på det (vilket man däremot *måste* göra när man brygger svart te) och inte får låta det dra för länge. Har nu lärt mig uppskatta den lätta blommiga doften, den ljusa guldfärgen, smaken som är olika från kopp till kopp, tuill och med åsynen av teblad som långsamt slår ut. Först vid tredje baddningen tycker jag att smakerna kommer fram riktigt ordentligt. Och vill man dricka teinfritt kan man hur bra som helst hälla bort första koppen, det är där som det mesta finns.
Började dricka te på allvar när jag var fjorton femton, har arbetat mig igenom smaker som ananas, kokos, lakrits och tiramisu
fram till osmaksatta teer. Det finns ett par varianter av smaksatt te som jag fortfarande dricker, Höstdröm (en blandning av honung, äpple, blåbär o svartvinbär) och Klosterte (ingefära, vanilj, kardemumma). Chaite är också gott, men det kräver nästan helmjölk och massor med råsocker för att komma till sin rätt så det brukar jag inte dricka så ofta. Köper oftast mitt te i saluhallen eller när jag är ute och reser.
Till alla teälskare
25-10-2005, 17:14
