Det finns många missförstånd kring träds rötter, bland annat den att de måste sträcka sig rakt utåt från stammen utan att något annat finns där. De är i själva verket mycket bra på att slingra sig fram där det finns vätska och näring. En ung tall som får en damm invid sig kommer att anpassa sina rötter utan problem. En gammal tall som man kapar befintliga rötter på är en helt annan historia.
Om det kommer bli fara med husgrund eller inte kan man inte avgöra utan att veta mer om hus och avstånd. Har man gammeldags betongsula mer eller mindre direkt på mark kan hända att där är fuktigt och bra och trädets rötter sträcker sig dit, växer, och att det därför spricker eller sätter sig så småningom.

Kantstenen sattes dit när trädet och dess rötter var unga. Några vek därför av och sökte utrymme t annat håll. Några kröp under och när de fick viss tjocklek började kantstenen vippa. Till slut blev man trötta på att kämpa mot trädets rötter och tog bort kantstenen.
Problemet för trädet var inte att finna nya vägar för rötterna, men att marken under tiden sjunkit undan en anng och att det blivit gångväg över rötterna.

Detta är ett klart större bekymmer för trädet. Uppgrävning och avslitning av trädets redan grova rötter. Under uppväxten har den riktat sina rötter åt det håll man nu grävt. Mot trottoaren med sättsand utvecklar träd normalt inte rötter - där finns inte syre eller näring. Det här trädet kan ha förlorat så mycket som 90% av sin rotmassa och använder nu alla sina reserver för att utveckla bladmassa och nya rötter.