Man ska i princip alltid tänka hela grenar när man beskär och inte lämna kvar några stumpar eller "rockhängare". Det slutgiltiga snittet ska alltid ligga i nivå med grenkragen. Anledningen till att man inte ska lämna kvar något är att denna stump då kommer att dö tillbaka och övervallningen av snittet försvåras.
Stumpen innebär nästan alltid en bra grogrund för röta. Att då trädet skulle behöva innesluta en stump med röta innebär en onödig framtida risk för trädet. Även om en snittyta är stor visar tvärsnitt av stammar tydligt att rötan inte tränger mer än några centimeter in i snittytan, förutsatt att grenkragen är oskadd och trädet annars i god kondition. Rötan hindras av grenkragens naturliga och kemiskt upprättade barriärzoner.
Jag har hört andra teorier om det där, bl.a. för beskärning av tall som inte har så väl utvecklad grenkrage. Då skulle man, enligt denna teorin, alltid lämna en stump kvar eftersom övervallning ändå gick så långsamt att man lika väl kunde fördröja inträdet av röta i stammen. Jag anser personligen detta vara ett ganska cyniskt sätt att se på träds försvars- och övervallningsförmåga. Ett träd i god tillväxt har alltid goda möjligheter att valla över t.o.m. en stor snittyta oavsett om trädet har god utvecklad grenkrage eller inte.
Här är en bra schematisk bild tagen från "The garden tree" som visar var snitten ska läggas. Lägg märke till att grenbarkåsen är det bästa riktmärket:
Beskäring av vissa träd/buskar, - var lägga snittet ??
14-11-2005, 09:28
