Hittade denna engelska dikt som jag översatte. Den talar om sorgen och tankarna kring den, men också om hopp! Felicia C. Hodges har skrivit dikten som heter "Moderskärlek". Måndag blir tung en tung dag, men för varje dag som går blir livet lättare efter det (fast man inte tror det).
Min pappa gick bort i januari och vi hade en borgerlig begravning. Mycket vackert blev det. Vi ställde 70 små ljushållare i glas från IKEA på kistan och alla som ville gå fram och säga adjö kunde tända ett värmeljus samtidigt. Oändligt vackert och samtidigt fick man något att göra istället för att bara stå där vid kistan. Vi hade levande musik och förrättaren läste dikter - själva hade vi aldrig klarat av det./Kakaduan
Moderskärlek
Vart tar en mammas kärlek vägen, när hon inte längre finns här att ge den?
Vart tar all hennes värme och vänlighet vägen, när hon lämnar jordelivet för att sväva genom molnen på väg till andra sidan?
Vad händer med hennes styrka, hennes passion, hennes elegans och grace när hennes kropp planterats i marken som en ringblomma om våren?
Vad händer med dem hon lämnar efter sig; ynkliga och fortfarande i behov av omvårdnad när hon inte längre kan vårda dem?
Små bitar av dem följer med henne.
Hjärtan drar ihop sig och torkar av oönskad sorg.
Vart tar en mammas kärlek vägen när hon inte finns här att ge den? Kanske hon berättar det för mig när vi ses igen…
|