Hur ska jag klara av..., att bestämma när??? Alternativ

[yenny]

Jag vet ju att det finns flera här som har haft sjuka djur.
Som har tvingats ta beslutet att nu är det dags att ta sista resan till veterinären...

Min Amandas dagar är räknade... det är nog inte så långt kvar nu... men varifrån ska jag få kraften att ta beslutet att NU är det dags!?
Jag får vild panik och gråter hysteriskt bara jag närmar mej tanken... jag förstår inte hur jag ska lyckas ta det beslutet... hur gör man?

Jag vill ju självklart inte att hon ska lida, att hon ska ha ont... men så finns det ju en självisk del i mej som vill att hon ska leva för evigt...

Usch... vad detta är jobbigt!!

[SannaLasso]

Det känns fruktansvärt att jag ska bestämma när hon skall dö... men det är inte mycket annat att göra

Ja, det är en fruktansvärd känsla. Men att känna att man plågar dem och har dem kvar för sin egen skull är nästan värre. Du kommer att veta exakt när det är dags. Många tröstekramar från mig.

Visst, det känns inget vidare att ta ett sånt beslut. Men nog ska man tycka att det är BRA och inte fruktansvärt att man har möjligheten att bestämma när lidandet ska ta slut. När det gäller djur kan vi ju gudskelov bestämma mer än om det vore en människa istället och det ska man vara tacksam för.

Hellre säga adjö en dag för tidigt än en dag för sent. Efteråt känns det ju fruktansvärt jobbigt men ändå jag har aldrig känt annat än att jag gjort alldeles rätt. Och det mår man faktiskt bra av - så småningom! För mej skulle det kännas fruktansvärt och oförlåtligt om jag hållit liv i ett djur för min egen skull.

Låt hjärnan bestämma över hjärtat så kommer du att må bäst efteråt.

En stor varm tröste- och STYRKEKRAM från mej!