CITAT (kerstin z5-6 @ 29-11-2005, 18:19)

Det har du fullkomligt rätt i! Märks att du jobbar med dröm ...
tolkning 
(låter spännande dessutom

)
Drömmar är kul. De går dessutom att ha lite "inter-aktion" med.
För sådär 15 år sen läste jag just om att man drömmer i färg. Men i mina drömmar hade jag aldrig varit uppmärksam på det, och hade aldrig noterat några färger. Så jag ville ju "prova" - se om det var sant.
Försökte gång på gång minnas mina drömmar och notera färger - men inget hände. Så småningom blev jag ganska frustrerad -
då drömde jag, och det var
intensivt! En djupt känslomässig dröm, med en man (jag med mina man-drömmar

) som bar en klart lysande RÖD tröja! Det gick inte att ta miste på

.
Det var som om drömmen sa: Okej, här får du, är du nöjd nu?
Och det var jag.
Efter det finns färgerna med i mina drömmer mer och mer, som en viktig komponent.
För sådär 10 år sen (tror jag) läste jag reportage i DN om drömmar och drömmande. Där stod om tips, hur man i drömmen kunde kolla om man drömde eller inte.
Ibland blir man ju i drömmen medveten om att det är en dröm - och sådana tillfällen kan man utnyttja.
Först: drömmen bildas i en urgammal del av hjärnan (även om även "nyare delar" ingår), denna del av hjärnan klarar varken av klockan eller att läsa!
Den klarar inte av den sortens "logik".
Så, om du börjar "bli medveten" i drömmarna, kan du prova att läsa en bok eller tidning eller något.
Det går inte!
Man kan drömma att man läser - men inte i drömmen
läsa en text!
Likaså kan man kolla på en klocka i drömmen. Om den visar helt ologisk tid efter att man "tittar bort" en stund , då drömmer man! Drömmen kan inte ha "logiska sammanhang" på sånt vis så den "följer en klocka".
Sedan, om man har lyckats identifiera att man drömmer, så kan man börja "göra saker" som man inte kan irl! Alltså, utnyttja de fördelar som drömmen ger.
Det här har jag faktiskt lyckats med! Häftigt, jag lovar!
Jag kan verkligen inte läsa. Den första raden verkar som den går, men det är egentligen inte bokstäverna jag tyder även om jag "uppfattar" en text, och sedan kan jag inte få någon som helst reda i den fortsatta skrivna texten.
Och med klockan, jag provade faktiskt.
I en dröm jag hade, funderade jag över om det kanske var en dröm. Så jag tittade på en stor klocka som fanns där. Tjugo i två (eller nåt sånt). Så tittade jag bort, och tillbaka igen: Halv tio helt plötsligt! (eller nåt sånt, mins inte tiderna exakt)
Då förstod jag att jag drömde, och så funderade jag på vad jag skulle göra nu då jag kunde göra vad jag ville?
Men jag kom inte på något!
(Snacka om taskig fantasi, när jag hade behövt den.)
Hur som helst så tänkte jag att jag kan ju prova att flyga, nu när jag kan. Så jag började "gå uppåt" i luften.
Det gick, men det var ganska ansträngande, och inte alls särskilt roligt...
Så, så var det med det.
Det har hänt några gånger till, med ungefär samma resultat, sedan tröttnade jag. Det var inget kul.
Jag anser mig nog vara realist
Annat med mina drömmar. Ofta är min mamma med i drömmarna, men ytterst sällan min pappa. Ofta är min väninna/barndomskamrat/granne med i drömmarna, men sällan Hjärtevän eller andra människor i min omgivning, inte heller släktingar.
Däremot har jag "en man" som dyker upp i många många drömmar - fast i olika skepnader, och ingen jag känner, bara tycker så himla mycket om! Han är en mycket nära och god vän, och kärleken emellan oss är djup.
Sedan har jag "bilen" förstås, som jag försöker köra, med olika resultat. Ibland går det utmärkt, ibland fungerar inte bromsarna - ja, det är nog bromsarna som är "kardinal-felet" på min drömbil, även om den måste till verkstan för andra skavanker också

.
Och så de olika landskapen jag finns i. Ibland är det natt eller skymning/gryning. Då är varken bilen eller vägar med. Annars är "Vägar" också en av mina vanliga drömsymboler, liksom att jag ska ut och resa, eller ÄR på resa. Ofta befinner jag mig på "främmande platser" eller i främmande städer, och är inte helt säker på var jag är.
Ibland är utsikten/vyn så bedårande
vacker med ett ljuvligt landskap.
Allt det här som jag skriver, ja, det betecknar ju ganska tydligt min egen "livsresa", ibland har jag koll och kontroll, ibland saknas den totalt, och ibland har jag inte ens "mål" ...