Alltså..... själv var jag nyckelbarn redan i lågstadiet (om det nu inte var redan på lekis?). Jag dog inte för det.
När min son var tolv fick han se till att komma upp och iväg till skolan själv, eftersom jag då jobbade tidiga morgnar. Nu när han är fjorton får han klara sig själv, även om jag är hemma på morgonen. Och jag skäms inte för det, har faktiskt inte reflekterat över att det skulle vara något fel i att göra så. Tycker att man har det tillräckligt jobbigt som ensamstående ändå. En liten sovmorgon kan man väl få emellanåt?? Sen är det klart att man som förälder måste vara med och styra upp deras liv. Kanske har denna mamma ett helt annat sätt att göra det på än du?
--------------------
”Gå inte på Den Smala Vägen den är alldeles för bred. Balansera isället på de öppnaste fälten..” - Sun Axelsson 
|