Utbrändhet..?, Att gå in i väggen.. Alternativ

[AndreasBlomquist]

Nu kommer en liten dum fråga men jag vet ju att en del av er här på forumet är sjukskrivna för diverse saker.

Min fråga är hur utbrändhet yttrar sig? Hur vet man när man går in i väggen liksom? Det kanske låter som en jättekonstig fråga men här hos oss finns det en handfull människor som har blivit utbrända säger dem men hur yttrar sig det då? Vad är det som händer när man blir utbränd?

Anledningen till att jag frågar är nog mest nyfikenhet. Jag jobbar själv runt 240 timmar i månaden och har i alla fall i dagsläge lite svårt att förstå vad det är som gör att folk som jobbar en vanlig heltid blir utbrända. Nu ska detta inlägg inte ses som någon kritik mot eventuella forumister som är sjukskrivna på grund av utbrändhet.

[Magdis]

Jag citerar min man här ur hans artikel om utbrändhet:

Det är så märkligt. Jag, som alltid varit full av bubblande livsglädje och inte minst inför min tjänst som präst, blev successivt en annan människa. Till slut låg jag där, bokstavligen, och grät för att jag inte orkade mer. Det hjälpte inte att andra hade varnat mig i flera år. Det hjälpte inte att jag känt tendenserna under lång tid. Det hjälpte inte att försöka dra ner på arbetstakten. Det var för sent. Karusellen snurrade snabbare och snabbare och jag hade ingen chans att stanna förrän jag kastades av - brutalt.

Helt omärkligt hade hela mitt sociala liv försvunnit. Jag hann aldrig hälsa på mina vänner - och orkade inte heller för den delen. Successivt försvann även mitt privatliv. Det enda jag orkade var att titta på TV eller sitta framför datorn. Denna förvandling accelererade och det var då som jag började känna de tydliga symptomen själv och förstod vad det handlade om. Bara tanken att förbereda en andakt gjorde mig spysjuk. Jag försökte minska ner mitt arbete, men det är sannerligen inte så lätt när kraven finns där. Jag sa ofta: "Nej, jag kan inte söka hjälp förrän jag gjort det och det... till veckan kan jag ta det lugnare". Till slut var även gudstjänsterna en plåga, både att förbereda och genomföra. Det som alltid varit min glädje.

Ju längre tiden gick desto jobbigare blev det och jag visste att det inte kunde fortsätta så här. Jag sökte upp en läkare som bara kunde konstatera fakta: utbrändhet och depression som följd av det. När jag väl blev sjukskriven kändes det som en lättnad, men samtidigt var det då som det stora raset inträdde. Jag isolerade mig och klarade inte av att träffa människor. Läkaren skrev ut antidepressiv medicin som jag fick äta under ett halvår. Jag besökte även en psykolog vid några tillfällen för att prata.

Själv har jag ingen erfarenhet av utbrändhet. Jag är utbildad inom ett yrke som folk ofta bränner ut sig i men jag tror faktiskt inte jag är den typen. Jag klarar av att säga ifrån och jag har alltid kunnat koppla bort jobbet när jag är ledig. Vissa personligheter är mer benägna att drabbas tror jag.