Utbrändhet..?, Att gå in i väggen.. Alternativ

[AndreasBlomquist]

Nu kommer en liten dum fråga men jag vet ju att en del av er här på forumet är sjukskrivna för diverse saker.

Min fråga är hur utbrändhet yttrar sig? Hur vet man när man går in i väggen liksom? Det kanske låter som en jättekonstig fråga men här hos oss finns det en handfull människor som har blivit utbrända säger dem men hur yttrar sig det då? Vad är det som händer när man blir utbränd?

Anledningen till att jag frågar är nog mest nyfikenhet. Jag jobbar själv runt 240 timmar i månaden och har i alla fall i dagsläge lite svårt att förstå vad det är som gör att folk som jobbar en vanlig heltid blir utbrända. Nu ska detta inlägg inte ses som någon kritik mot eventuella forumister som är sjukskrivna på grund av utbrändhet.

[Tesa]

Hmm..jag måtte varit bra vidbränd då....
Fast min läkare sa bara att jag var överviktig, utarbetad och lite deprimerad...och därför skenade mitt hjärta och därför låg jag och grät var och varannan dag...därför fick jag raseriutbrott och därför så var jag mer eller mindre folkskygg...och därför hade jag ont nånstans ..jämt..

Men hon sa också att jag nog skulle ta och tänka över min situation och fråga mig om det var värt det....att jobba 7 dagar i veckan och ha så mycket måsten att man inte hinner plocka av bordet efter middagen förrän till frukost dan därpå...när tvätten ligger och surnar i maskin för att man inte har tid över att hänga upp den eller ens stoppa den i tumlaren..när en unge missar bussen och man får ett sammanbrott för att man ju ska laga middag och passa semin samtidigt och hinner inte åka hämta nån slarver..samtidigt ringer telefon och gubben kommer och vill ha hjälp med nåt...
Alla dagar var väl inte sådär...men alltför ofta..och det fanns inga helger att komma i kapp på....
Så jag tog mig en allvarlig funderare, jag...
..jag har gått ner i arbetstid i företaget och säger ifrån när jag får för mycket krav på mig...andras saker och ting får vänta tills jag gjort undan mitt...
...och nu hinner jag med vardagen på ett sätt som jag inte gjort sen vi blev bönder...
Kom på att min hälsa var viktigare än något annat för mig...för utan den så...ja..vad har man för liv då?
Och jag har ju också rätt till ett bra liv..inte bara barnen och gubben som skall ha det bra väl...?

Känner att jag så sakteliga börjar komma på fötter..och bli självständig...hjärnan fungerar igen...och gråter gör jag nästan aldrig...och faktiskt finns det dagar när jag inte har ont nånstans..

Inte vet jag om det var utbrändhet...men illa trött var jag...