Akut, akut, Vi ska få en katt Alternativ

[Flodis]

Hej alla kattägare,

Nu är vi i riktigt bryderi. Hjälp!!
Kort historia; Vi skall skaffa kattunge av en granne i närområdet som har kattungar. De föddes för 12 veckor sedan. När kattungarna var 4 dagar gammla "flydde" kattmamma ut i skogen med sina ungar. Hon kom tillbaka efter 10 dagar med två stycken. En av dem var den katthona som vi vill ha.
Kattungarna var då jätteskygga för människor. Vår granne har under tiden inte rört vid dem då han hävdar att de behöver långsam tillvänjning vid människor. I princip under 10 veckors tid har inte en mänsklig hand rört vid dem. Vi har (internt) ifrågasatt detta men då han hävdar att han "kan djur" säger han att detta är helt normalt och vår katt kommer att bli lika kelen som vilken katt som helst.

I kväll hade vi bestämt tid för "avlämnade" men då säger vår granne att katter aldrig skall avlämnas i mörker. Är detta också ett expertisutlåtande?
Vi ställer oss frågande och är mycket tveksamma. Min son sitter med alla kattsaker vi införskaffat och gråter. Min instinkt säger att detta inte kan vara riktigt. Finns det någon expert på detta där ute??

[Latmask]

Jag har två förvildade tamkatter själv som inte hade nån kontakt med människor under sina första månader, har även sett en hel del skygglingar i motsvarande situation under min tid som aktiv på katthem.

Instämmer med LadyG i att det är MYCKET viktigt att man vänjer katterna vid beröring tidigt. Ju längre de får gå utan mänsklig kontakt desto längre tid kommer det att ta att få dem tama, om någonsin. Det är jätteviktigt att redan från start visa att människor går att lita på, även om det bara är att klappa dem lite grann, låta dem nosa på fingrarna etc - så mycket de tolererar och accepterar och hela tiden tänja lite på gränserna.

Detta om att inte lämna katt i mörkret har jag aldrig ens hört talas om, låter mycket konstigt.

Jag själv älskar skygga katter och skulle absolut ta mig an denna utmaning, din son är så pass gammal att han ska kunna förstå var gränserna finns tills katten blivit tamare. Men känner ni ens ett uns av att ni inte är redo för utmaningen, skaffa en annan katt i stället. Det kan vara mycket jobb, som ger mycket tillbaka i slutänden, men är man oengagerad leder det till att katten omplaceras eller avlivas om ett par månader, och då kan det vara kört för den att bli tam någonsin. Såna här katter kräver oftast mycket tid och mycket tålamod.

När det gller barn och skygga katter så har ju jag min lilla kille som är 16 månader, och de skygga katterna är de enda som aldrig ställt till med problem. Han har inte en chans att få tag på dem, de vet precis hur de ska komma undan. Det är viktigt att alltid se till att katterna har något ställe de kan vara på där inte barnen kan nå dem, om de vill vara ifred.

Vårt problem har snarare varit de extremt sociala katterna som ska ligga i knät oavsett om världen går under, för de ligger där och blir slitna i pälsen, när sonen är tre månader har han gripreflexen kvar och greppar tag fort, sen blir katterna irriterade och vispar till. Där har man fått vakta betydligt mer, de skygga har i vår familj aldrig ställt till med problem. Men vår son är så liten också, ett större barn kan göra mer och måste därför acceptera gränser, annars kan han/hon bli biten om han/hon tränger katten och fångar den.

Hoppas det löser sig på ett eller annat sätt.